Jag går där på den långa gången mellan bänkraderna, med min vackra vita klänning.. Jag ser ut som en prinsessa (vilket alla flickor vill göra en gång i livet) Alla kollar på mig och ler åt mig där jag går fram. Och längst fram i slutet av gången står mannen i mitt liv, vackraste grabben som vandrat på vår jord, pratar såklart om Tobias Karlsson. Vilket perfekt o vackert par vi är!! Det strålar om oss där vi står sida vid sida, jag har en fantastiskt fin blombukett i händerna. Till slut får man den viktiga frågan; Lovar ni att älska varandra i nöd och lust? JA JA JA JA! Efter kyssen, vandrar vi hand i hand ut från kyrkan och det strålar lycka och kärlek om oss. Vi är världens lyckligaste par... jag är nu fru Johanna Karlsson ;-)
Jag står där vid mitt bakbord i köket, möjligen en aning stor runt midjan (kanske inte bara pågrund av all bakning, utan väntar ett kärleksbarn) men är fortfarande lika vacker!! Till slut tittar den lilla/e ut, och det är det finaste underverket som man nånsin skådat... Efter ett par år står jag vid mitt bakbord igen, några år äldre (förmodligen) , och har alla mina vackra ungar springer runt på köksgolvet. Och min underbara man Tobias som finns där vid min sida hela tiden, lika snygg som han alltid varit!!
Oj vilken underbar framtid jag har som väntar på mig!!!
Och jag hoppas verkligen jag får dela den med Tobias!