Ja vad säger man när allt är kaos, när den som jag älskade allra mest, är borta , gör så ont, min älskade Strimma som jag stog så nära, men kände ju att hon sa att det var tid nu för att säga adjö, finner inga ord, hoppas hon tar emot mej på andra sidan när det är dags, tror att det är så.
Fick en så fin dikt av Linda, Som månens silverstrålar lyser dina ögon, som morgonstjärnan glänser din stjärn. Du är borta men om jag går ut en stjärnklar natt kan jag känna dej, du lever förevigt i månens sken och i mitt hjärta
Har varit och lagt blommor på min älskade Strimmas grav, och tackat henne för allt hon gett mej.
Får ta hand om hennes lilla bäbis....., hon verkar vara ganska trygg så det går nog bra..
Anna-Greta