Vi har kommit mitt in i november och nu är höstrusket här på riktigt. Jag hann precis rida Whilma en tur runt markerna tidigare innan regnet kom. Och med regnet kom den obligatoriska vinden. Det är inte klokt vad det kan blåsa här.. Det spelar banne mej ingen roll åt vilket håll man går, det är motvind lik förbaskat. Tur att allt blev klart ute hos hästarna så jag inte behövde gå ut på ett tag, så det kunde regna bäst det gitte … Skönt å ta det lilla lugna och bara lyssna på hur det rasslar i träden, medans man är torr å varm inne i stugan.

I fredags var det full rulle här hemma. Jag firade min 51 årsdag, och till motsats vad min egen planering va – alltså att helt enkelt skita i den helt och hållet. Jag menar, det räcker ju att fira 50 födelsedagar, resten är ju bara siffror!! – så fick vi finbesök från Flen och Hovmantorp. Med famnen full av blomster kom pappa och käraste syster för att fira dagen med oss. Åååh, vad roligt det var… Och vilken perfekt födelsedag det blev, trots mina egna intentioner.

Det är så länge sen jag upplevde Ekedal för första gången, så jag har glömt hur det känns… Men att se hur min syster, trots krångel med rullstol och kladdig gårdsplan, äntra gården för en rundtur var i sej en upplevelse. Hästarna tittade nyfiket på henne och Roxi höll nästan på å klättra över boxen i sin iver att få undersöka den där grejen hon asade runt med. Och Whilma hälsade så försiktigt och letade efter morötter över hela syster. Jag är inte säker på om hon noterade att människan satt i en flyttbar stol, chansen till morötter var hennes fokus. Ina hon var inte brydd alls, utan höll sin distans som vanligt. Nya bekantskaper är ju inte riktigt hennes grej.

Sen var det dags å inspektera både den gamla och den nya ladugården och där blev de ju kvar ett tag om man så säger. Med lite hjälp tog vi stol och syster till en av robotarna så hon kunde titta ordentligt, och därefter tror jag nog hon var övertygad om att allt det jag berättat om var sant. Hon noterade hur lugna kossorna var, trots publik, och hur tryggt de stod i roboten för att bli mjölkade. Den stora luftiga hallen ger bra klimat för korna och med fri tillgång på stråfoder, torra bäddar och rejäla skrapgångar så de har nog med plats att förflytta sej mellan de olika stationerna.

Lite annat än de gamla uppbundna ladugårdarna, som tyvärr fortfarande finns lite här och där. De kossorna har det nog inte så roligt under de åtta månader de står installade… Synd att länsstyrelsen fortfarande ger dispens, även till eko-bönder.. .tänk på det ni, ni som vurmar för den ekologiska mjölken…

Men det där var bara en parentes …. Så tillbaka till min dag igen ..

Efter allt inspekterande och gullande med hästar, kossor och kalvar var middagen framdukad.. ja, sen blev det inte så mycket mer.. Vi åt och drack och pratade och skrattade. Sen åt vi lite efterrätt, pratade och skrattade och till kaffet så blev det mer prat och skratt … och kaka ...

Det var den absolut bästa 51årsdagen ever och jag kunde inte önska mej mer. Så underbart roligt vi hade och så supertrevligt å faktisk bli lite firad. Jag ska villigt erkänna att det var precis lika roligt som när jag fyllde de tidigare åren. Kanske skulle man trots allt fortsätta å planera för lite kalas då och då. Jag menar, vem har inte mått bra av god mat i trevligt sällskap???

Så nu kan jag lägga årets dag till handlingarna och se fram emot året som 51 -åring. Jag säger som jag sagt de andra åren..:  Jag har aldrig varit så här gammal tidigare, så jag är inte säker på om  jag vet hur man gör, men det kan inte vara så stor skillnad så jag reder nog ut med vad det lider. Jag har ju ett helt år på mej för katten!!

Nu är det dags å säga tack och hej … Men vi hörs snart igen

Va rädda om er allesammans

Kramelikram

// G