|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Oktober (2019) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (9) |
|
| (23) |
|
| (45) |
|
| (60) |
|
| (37) |
|
| (40) |
|
|
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (16) |
|
| (7) |
|
| (20) |
|
| (172) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 223 |
| Kommentarer: 238 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Del 2 på fakta
Det grandiosa självets innehåll består av en primitiv sammansmältning av vissa delar av det verkliga självet ("det speciella med just detta barn"):
· Det ideala självet (fantasier kring egen makt, rikedom och skönhet som kompenserar barnet för svåra orala frustrationer, avund och raseri).
· Det ideala objektet (fantasin om en oändlig givande, älskande och accepterande förälder som kontrast till vad barnet upplevt i verkligheten; en ersättning för det nedvärderade, verkliga föräldrarobjektet).
Det grandiosa självet yttrar sig som orealistiska storhetsfantasier som står i motsats till det faktiska, reella självets svaghet. Den utpräglat narcissistiska personen pendlar mellan orealistisk självtillit och ett uppgivet depressivt tillstånd.
Begreppet narcissistisk störning är inte glasklart. Olika psykiatriker använder ibland lite olika kriterier. Sammanställningen nedan försöker ge en bild av karakteristiska drag som ofta förekommer hos en person med narcissistisk personlighetsstörning:
· Självet är i centrum.
· Behov av att väcka beundran och att imponera på andra.
· En motsägelsefull hållning; uppblåst självbild - men har ändå behov av beröm.
· Centralt: oförmåga att uppleva sig som beroende av någon, saknar inte andra människor, andra betyder ingenting, de har endast betydelse då de förhöjer den egna glansen.
· Avund är den centrala emotionen.
· Tillfredsställelsen i livet är: tankar om den egna storheten och avundsjuka.
· En känsla av tomhet är vanligt förekommande.
· Tendens att idealisera människor från vilka personen vinner fördel (det narcissistiska utnyttjandet; den andre är till för mig).
· Personen ser ner på människor som inte ger något tillskott till självbilden och förhöjer den egna glansen.
· Pendlar mellan storhetstankar och motsatsen - att vara osäker på sig själv.
· Brist på känslomässigt djup.
· Den narcissistiska personen har generellt en god impulskontroll, vilket utgör en skillnad i förhållande till psykopaten, som har en svagt utvecklad impulskontroll.
· Den utåt bekända moralen har inget samband med det egna agerandet.
Sambandet mellan narcissistisk störning och grova våldsbrott
En ung man med narcissistisk personlighetsstörning har en vacklande självkänsla. Han är därför lättkränkt, mottaglig för provokation och söker ofta bråk. För att hävda sig och vinna respekt från andra kan han använda våld och vapen. Några inre hinder finns inte, eftersom han inte har någon trygg självidentitet eller stark moral. Han förstår inte att alla människor har lika värde. Ofta saknar han "normala" manliga förebilder. Om en sådan ung man blir kränkt och även är påverkad av droger, kan han bli mycket farlig för andra personer i sin närhet.
Professor Lars Lidberg har undersökt många av de personer som begått grova våldsbrott i Sverige. "Mycket allvarliga brott kan utlösas av en kränkning. Det beror naturligtvis på att detta vidrör väldigt djupa, centrala mekanismer hos oss. Det är påtagligt hur många svåra våldsbrott som utlöses av att någon känner sig kränkt. Det har hänt att den som gått före i korvkön blivit skjuten, säger Lars Lidberg." (Apropå (1-2/ 97 s. 28).
I filmen "Natural born killer" skildras ett ungt par som ägnar sig åt mord. Deras orealistiskt uppblåsta självkänsla - parad med en iskall tomhet - kan kallas "en narcissistisk störning".
Till skillnad från en person med borderlinestörning kan en person med narcissistisk personlighetsstörning fungera bra socialt och utveckla intressen och yrkesroller. Många är framgångsrika och har karismatiska drag.
Gerd Dahlberg
Borderlinestörning
Det finns inte helt klara gränser mellan neuroser och borderlinestörning och mellan borderlinestörning och psykoser. Därtill kommer att människor i påfrestande livslägen, t.ex. ungdomar i kris och gravida kvinnor, kan visa tecken till borderlinestörning. I dessa fall handlar det om en tillfällig försvagning av jaget i samband med kriser. Diagnosen bordelinestörning ska användas med återhållsamhet och alltid ställas av en specialist.
Det råder ganska stor enighet bland forskarna om att det centrala problemet för en person med borderlinestörning är att sammanställa negativa och positiva uppfattningar om sig själv och andra.
Orsakerna till borderlinestörning
Forskarna anser att tidiga brister i interaktionen mellan mor och barn är en mycket starkt bidragande orsak till borderlinestörning. Under den s.k. närmandefasen (18-22 mån) är separationsångesten svår för barnet att hantera. Barnet behöver en trygg föräldrarfigur som finns till hands och kan bekräfta att separationen inte är farlig. Om en sådan saknas kan individuationsprocessen påverkas och jaget försvagas.
Genom studier av adopterade barn har man har kunnat konstatera att det finns en större ansamling borderlinetillstånd hos biologiska barn till psykotiska föräldrar än hos barn till icke psykotiska föräldrar.
Följande är utmärkande för personer med borderlinestörning:
· Identitetsdiffusion, vilket innebär dålig integration av uppfattningen om självet. Detta kan upplevas som om att personerna inte inte vet vilka de är eller vad de tänker. Istället försöker de vara som de tror att andra vill ha dem. De uppträder "som om" de vore en annan person.
· Ständig känsla av tomhet och meningslöshet.
· Primitiva försvarsmekanismer som klyvning, projektiv identifikation, förnekelse, primitiv idealisering och omnipotent värdering (förklaring nedan).
· God förmåga till realitetsprövning (utom när det gäller gott och ont hos objekten). Detta innebär en förmåga att kunna skilja mellan vad som hör till en själv respektive till objekten, samt att veta vilka stimuli och impulser som kommer utifrån och vilka som kommer från det inre.
· Typiskt för objektrelationerna är att personerna samtidigt söker och avvärjer kontakt, t.ex. genom att förneka att det är de själva som sökt kontakt. En person med borderlinestörning sökte regelbundet upp en bekant, den enda kontakten han hade. Dessa besök slutade alltid med ovänskap och gräl. Till slut avvisades bekantskapen helt.
Till dessa kriterier kommer sådana som tyder på jagsvaghet:
· Bristande ångesttolerans (de primitiva försvarsmekanismerna kan inte tillräckligt binda ångesten).
· Bristande impulskontroll (jaget släpper lättare igenom olika impulser för att ångesttrycket eller impulstrycket ska minska).
· Bristande sublimeringsförmåga (nedsatt förmåga att omvandla driftsimpulser till acceptabla aktiviteter; t. e.x. förvandla problem till skapande aktiviteter).
· Därtill kommer ospecifika tecken som bristande ångesttolerans, dålig impulskontroll, och en outvecklad förmåga att ägna sig åt arbete och hobbies på ett meningsfullt sätt.
Försvarsmekanismer
· Klyvning är den dominerande försvarsmekanismen. Den innebär att personer med borderlinestörning upplever sig själva och andra som enbart goda eller enbart onda. En person med borderlinestörning sade: "En gång tyckte jag att min läkare var den bästa och jag älskade honom, men om han ifrågasatte mig på något sätt hatade jag honom. Det fanns inget mellanläge i mig. I min värld var människor antingen bäst eller värst. Jag kunde inte konsolidera ont och gott." En annan följd av klyvning är ett alternerande mellan beroende och avståndstagande i relationer ("jag hatar dig, lämna mig inte"). Om en relation fördjupas, upplevs denna ofta som alltför nära.
· Projektiv identifikation innebär att vilja överföra sina egna känslor på andra och därigenom också binda andra.
· Förnekelse är att försöka komma ifrån en obehaglig sanning genom att inte erkänna den.
· Primitiv idealisering innebär man betraktar en person som enbart god.
· Omnipotent värdering betyder att individen upplever sig allsmäktig i sin föreställningsvärld med en helt egocentrisk världsbild.
Personer med borderlinestörning kan vara kvicka och roliga. En del av dem har en ovanlig känslighet för nyanser i relationer med andra och har förmåga till insikt och empati. De har mycket svårt för att stå ut med ensamhet. Deras liv kan vara kaotiskt med förlust av arbeten, avbrutna utbildningar, brutna förlovningar och sjukhusvistelser. Många har varit med om psykisk och fysisk misshandel eller blivit sexuellt utnyttjade under barndomen. Det finns fler borderlinepatienter i 20-35 årsåldern än i 40-50-årsåldern. Anledningen kan vara att verklighetens händelser tvingar fram en ökande mognad.
Gerd Dahlberg
Litteraturförteckning:
Crafoord C. (1986) En bok om borderline. Stockholm: Natur och Kultur.
Cullberg J. (1993) Dynamisk psykiatri i teori och praktik. Stockholm: Natur och Kultur.
Edling M. Var finns ondskan om man har ett hål i huvudet? Apropå 1-2/97 (s.25-28).
Kernberg O. (1983) Borderlinetillstånd och patologisk narcissism. Stockholm: Natur och Kultur.
Nygaard Jensen O. (1979) Psykopati - en karaktärsavvikelse. Stockholm: Liber förlag.
Salomon I. Psykopaten lurar under en vacker yta. Illustrerad vetenskap nr 3 - 97 (s.54-57).
Sigrell B. (1994) Narcissism. Ett psykodynamiskt perspektiv. Stockholm: Natur och Kultur.
|
|
28 Januari 2007
| Fakta
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
