Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
September (2018)
>>


Blandade känslor !

De är med blandade känslor jag skriver detta inlägg . 

Vet inte hur man ska börja men gör ett försök. 

Min familj består utav 6 helsyskon vi är 4 tjejer och 2 killar. Vi har längre varken mamma eller pappa kvar i livet , ingen mormor/morfar ingen farmor/farfar. 

Vi har våran platspappa Håkan kvar <3. 

När jag var 7 år separera våra föräldrar, de var en tuff tid för oss alla. De var ingen lätt separation , min pappa var inte alltid den familjefar en familj önska jag vill inte gå in på detaljer . Men kan väl beskriva honom som MR Hyde och Dr Jenkyll lite granna, han var en underbar familjefar när han ville men de kunde vända lika fort och med alkohol och droger är de inget vidare. Vissa saker ska man som barn inte behöva se och uppleva men tyvärr har man fått se den mörkaste sidan i en människa man aldrig skulle vilja se. Men han var ändå vår far han har inte skadat oss barn fysiskt. 

Han fick många chanser för att visa att han ville försöka men de fungerade inte. Till slut sa jag STOPP, tyckte han kunde höra av sig när han verkligen ville ändra sig. Hur kan man då vilja ha kontakt med sin far som sårat och gjort många illa. Svaret är väldigt svårt förklara många skulle säga tack och hej vilket jag också gjorde jag kände sånt hat emot honom , kan man förlåta ? Svar: NEJ jag förlät honom aldrig för de han gjort. Men när mamma blev sjuk i canser 2008 behövde hon hjälp med min yngre bror som hade de tufft i samhället och som kämpa för sin rätt och sin sjukdom ADHD Aschberger. Hon bad då pappa om hjälp för hon klara de inte själv längre,Håkan har alltid ställt upp funnits som en pappa gör oss<3, de gör han än idag. 

När jag då träffa pappa såg jag en stor förändring hos honom han verkade vilja försöka. Har aldrig haft nån större kontakt med honom men vi har setts vid bröllop ,dop , begravningar några andra enstaka tillfällen inte mer än så. 

Minns inte exakt men om de va efter mammas bortgång i canser eller lite innan fick vi reda på att även pappa hade canser . Visst kändes de han är trots allt pappa. 

Vår mamma gick bort i canser 24 mars 2011 de var en mardröm , jag ville bara lägga mig sluta leva de va så jag kände . Min mamma fanns längre inte med oss va gör man utan sin mamma? Planera hennes begravning och allt de va som att få hjärtat utslitet men en sak har vi syskon lärt oss och de är att hålla ihop vad sdomän händer de har vi gjort utan Håkan och mina syskon vet jag inte vart jag tagit vägen, övrig släkt och vänner sambo m.m. 4 månader innan mamma gick bort dog min sambos pappa under en operation så de var redan tufft och jobbigt ,sen se sin mamma ha ont kämpa för sitt liv i canser med diverse behandlingar och långa resor. Vi har haft de kämpigt i familjen och släkten en del tragedier och dödsfall. 

Förra söndagen den 28 juli kom pappa till Max och Melvins dop, man såg redan skillnad på honom sen farfars begravning ett par veckor innan man såg en del likheter som mamma hade när kroppen börja stanna av :/. Tis morgon körde hans sambo in honom till Växjö lasarett , där han blev inlagd blev lite sämre men inte visste man de skulle gå så fort. Tors prata ja och min syster om att åka ner hälsa på honom fredagen el lördagen då vi vet hur fort de kan gå fast man inte tror de, skulle hälsat på farfar men han dog innan vi hann. Fredag kl 03:12 kom samtalet man inte vill ha, min yngre bror ringde sa pappa är död, de jag fick ur mig va: skojar du fick en chock visste inte va ja skulle säga låg fundera kunde inte somna om ännu en gång har cansern besegrat denna gång vår far. 

Han dog fredagen den 2 augusti 02:15, denna dag är redan en tung dag för många av oss då vi den 2 augusti 1987 alltså 26 år sedan förlorade vi vår lillasyster Linda  i plötsligt spädbarnsdöd 6 månader gammal:(. Vår far dog på sin egna dotters dödsdag. 

Vi satte oss åkte ner vi syskon ja 2 kunde inte följa med så de säger farväl i kyrkan den dagen.

Hans sambo var helt förstörd de kom som en chock för henne för inte trodde hon de skulle sluta såhär , se en människa så krossad de gör ont :(. Vi fick komma in i rummet där han låg de hade lagt en bukett blommor på bröstet tänt fejkljus. Han såg ändå rofylld ut han hade längre inte ont . Vi satt hos honom länge prata . Sen blev vi tvungna gå då han legat i rummet länge behövde åka ner i kylrymmet. När ska man slippa all död vem står på tur så känns de just nu:(. På 9 månader har farmor farfar nu vår far gått bort visst farmor och farfar var gammal och så men de känns ändå . 

Pappa och barnbarnet Moa <3. 

Sov Gott Pappa vi ses igen<3! 

Du kalla mig alltid "lillstrumpan"<3. 

5 Augusti 2013  | Min vardag | 2 kommentarer
Tänker på er alla! kramar <3
Skrivet av anette den 5 Augusti 2013 22:56
många många kramar till dig. Du o alla runt dig har fått gå igenom mer än vad man ska behöva göra. Hoppas nu att det är slut på elände och att ni får vara tillsammans o rå om varandra o må gott.

Webbplats: http://nogg.se/klovertraskarna
Skrivet av Karin Ström den 5 Augusti 2013 17:37
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Carolin Johansson                                             Skaffa en gratis hemsida