Det är lite kul att lämna in en rulle på framkallning och se vad det är för bilder man tagit när man får hämta den en vecka senare. Digitalfototekniken förtar en del av spänningen, men underlättar enormt. Jag har en liten fickkamera med när jag inte orkar släpa på den stora, eller tror att den kommer att bli uppäten...eller stulen. Här följer lite kort från det gångna året.

Lene, som har rutin på att vara toffsvipa, vet hur bandet skall fästas rätt på vänster höft. Jag är i min egen lilla värd, grymt nervös inför uppgiften att vara värdinna och prata inför alla anhöriga under examensavslutningen i Uppsala Universistets vackra aula: Det var dags för Eminentia (min förra klass) att lämna Stutis och pröva vingarna på riktigt.

Tur att klippan Elisabeth fanns där som en säker parhäst under hela ceremonin.

 Efteråt kändes det bra när allt fungerat och det var dags att tända alla facklor för gemensamt tåg upp till Balen på slottet.

Arkivbild på slottet, tre år tidigare när Båt-Jenny kånkar på "saft"-dunkar till amoebornas inspark.

Jennie, vacker som en dag.

Efter balen var det bara att återvända till den mindre glamorösa vardagen...

Spermasamling galt

Brunstkontroll sto

Praktiskt prov i dräktighetsundersökning nöt. Bestämning av åldern på kalven, vilket horn den ligger i samt patologiska oraker till en ev icke dräktighet.

Munhåleundersökning nöt

Sondning av ko. Det är inte så illa som det ser ut. Kon bet sig lite i läppen och blandat med saliv ser det ut som hon störtblöder, vilket inte alls var fallet.

Lunsentorpet i februari. Jag och Lena pulsade ut dit sent en stjärnklar kväll och trodde det skulle vara en enkel match att hitta de 5 km ut i skogen till det lilla torpet. Nu hade det ju snöat så stigen gick inte att skönja och i pannlampans sken så kunde stigen gå lite var som. Det var stiglikt glest mellan träden både här och var. Vi irrade runt och jag trampade genom isen oh blev blöt upp till knäna i ett kärr. Turligt nog så frös jag inte trots en tio minusgrader. En älg hade gjort likadant på ett annat ställe. Tillslut började jag lite på Luna och hon knatade målmedvetet på i en riktning som kändes hyffsat rätt. Tillslut kom vi fram och det var bara tack vare Lunas näsa. Vi hade varit där och plockat svamp en höst dryga året tidigare, men hon kände väl av att folk gått den vägen förr under snön. Bra jobbat i alla fall. Vi fick fyr i kamin och spis och det blev en mycket varm och trevlig helg i ”ödetorpet”. Ved fanns det gott om och vatten gick att hämta vid pumpen ute på den översnöade ängen.