Hade ställt väckarklockan på 05.45 för att hinna upp ta en liten cykeltur med Pommac innan vi skulle bege oss till Kalix där vi skulle starta på jaktprov.

Så mycket sova har det inte blivit, jag har varit rädd att inte klockan skulle ringa samt att Tyra är hos kennelmamman eftersom hon är i höglöpet nu. Tänkte att han skulle få några dagar utan henne innan provet men jag kan säga att han har SAKNAT henne.

Uppladdningen inför provet hade kunnat vara MYCKET bättre, matte fraktur i foten hela sommaren, lös benbit fortfarande som gör sig påmind ibland, kraftig förkylning där jag legat pall i två veckor så så mycket träning har det inte blivit precis.

Han har ju alltid varit helt spontan på allt vilt så det har ju varit ett stort plus då jag inte haft så mycket vilt att tillgå heller.

Någon frukost var det inte tal om från min sida, lite för nervös så det vände sig i magen då jag kikade in i kylskåpet. Tog inte ens med någon lunch i ryggan eftersom jag inte ville ha något just nu och det kändes som om jag inte skulle kunna äta på hela dagen.

Då vi väl var framme och jag hade kört fram honom lite så kände jag mig helt lugn. Nervositeten var som bortblåst.

Då vi gick fram till hundstoppet och jag hade parkerat mig på ryggsäcken så satt vi där och njöt av det härliga vädret och att bara få vara tillsammans.

Då de ropade fram oss så gick vi lugnt fram till provplatsen. Provet började med en landmarkering åt ena hållet och som han spikade, sedan vände man om 180 grader och ett skott till gick av mot fältet. Det var inte något speciellt stort fält tycker jag och Pommac jobbade på jättebra. Han hämtade in vilt efter vilt på ett mycket övertygande sätt. Då han hämtat in alla 7 i snabb följd så frågade jag domaren "visst var det bara 7 ute på fältet" och då såg han lite rolig ut och undrade om han verkligen redan hade hämtat in alla. Det hade han förstås. Därefter blev det en transport ner mot vattnet där det skulle bli markeringar. Vi fick stå en bit upp på land och skicka hundarna på två enkelmarkeringar, först en åt höger och sedan en åt vänster. Domaren hade sagt till de par som gick tidigare och som jag hade sett att man fick gå ner till vattnet och möta hunden om man ville. Till mig sa han inte detta och jag hade för den delen inte tänkt gå fram och möta honom eftersom jag har nog svårt att gå och det var lite nedförsbacke där. Man ska ju ta sig upp därifrån också och gå uppför gör mycket ondare. Hur som helst så fick jag båda dessa i hand.

Både domare och funktionär sa att det var det bästa fältarbetet för dagen! Han fick även en superfin kritik med högsta betyg på alla moment som ingår. Den sammanfattande kritiken lyder som följer:

En hund som genomför provet på ett utmärktsätt och uppvisar alla de goda egenskaper en retriever ska ha.

Det var en fröjd att få föra honom genom hela provet och jag är både stolt och supernöjd!

Kram

/Agneta