I hjärnan på Michaela
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2021)
>>


Fredag

" I believe we put our happiness in other peoples hands "

Shit. Det är sån jag är. Jag lägger min egen lycka i andras händer. Hoppas på att dom ska göra mig lycklig. Låter dom ansvara för att jag blir lycklig.

Ens egen lycka är alldeles för viktig för att läggas i andras händer. Där har man ingen aning om vad som kommer att hända med lyckan. Jag är så dålig på att göra mig själv lycklig, så jag har sen flera år tillbaka överlämnat min lycka till andra.
Och om någon är på väg att ge mig lycka, då blir jag istället skit rädd och är jätterädd att bli besviken eller sårad. Det är ju fanimej sjukt! Vilket jävla ekorrhjul!

Eller om jag får ett förslag på någonting att göra tex en fredag kväll, då kan jag få någon slags rampfeber och blir skitdålig och får migrän, bara av vetskapen att jag ska göra någonting som troligtvis kommer att bli jätteroligt.

Jag trodde, eller tror nog fortfarande, att jag inte kan ha en enda dag som jag upplever som en total lycklig dag. Någonting sker alltför ofta i slutet av dagen som förstör precis allt annat bra som jag haft innan. Som om det vilade en slags förbannelse över mig och att ha en lycklig dag.

Men det är ju så många faktorer som spelar in om man ska få vara lycklig eller ej, och dom faktorerna varierar såklart mellan alla människor.

Jag kanske har fått med tiden alldeles för höga krav på vad lycka ska vara. Och jag är skit dålig på att vara lycklig en hel dag om jag vet att jag kan det, för jag börjar att tänka på att snart är den här lyckan slut. Snart sitter jag ensam i tv soffan och kan inte ens ta mig för att ringa någon, eller besöka någon, för jag är så låst i mig själv. När jag vet att jag skulle må tusen gånger bättre av att göra någonting, så är det som om arslet är fastgjutet i soffan och jag kommer ingenstans.

Jag är väldigt blyg och tycker att det är jobbigt att ta mig in i en grupp människor. jag står ofta lite vid sidan av och vet inte vart jag ska göra av mig själv. Hela jag känns bara jätteobekväm och jag vet inte vart jag ska göra av händerna eller vart jag ska rikta blicken. Jag är inte dryg, jag är bara blyg.
Jag önskar att jag kom på bra saker att ha som isbrytare när det ska tas kontakt med någon ny. Men jag är jättedålig på det. Jag känner mig bara dum och fumlig och skäms över min egen person.

Jag har blivit bränd många gånger utav så kallade vänner som svikit och berättat det jag berättat i förtroende, för någon annan. Jag har fått höra för många år sen många dåliga saker om min kropp, som än idag sitter djupt inuti mig.
Det är så jävla jobbigt att bli sviken, så varför idag, berätta någonting för någon, när rädslan av att bli sviken och bedragen är så himla stark? Att då istället bygga upp så mycket ångest och så många ledsna stunder, inuti sig själv. Varför?

Jag kan nog räkna upp på min ena hand dom vänner som jag har. Dom som förtjänar att kallas för vänner. Har några fler bekanta, men det är stor skillnad på vänner och bekanta.
Men inte ens för dom som jag kallar mina vänner, berättar jag allt. Jag berättar knappt någonting.
Dels för att jag inte litar på en enda person längre.
Och dels för att jag är rädd att bli en belastning för någon annan. Att om jag berättar precis allt som jag mår dåligt av, så kommer jag att tynga ner någon annan som inte alls är lika nere som jag själv är.
Och givetvis är jag rädd för att om jag berättar allting om mig, så kommer kanske dom som jag kallar för vänner att vända mig ryggen. Dom kanske kommer tycka att jag är konstig. Eller "hur kan hon må dåligt av en sån banal sak".

Jag är en tänkare.
Jag är en grubblare.
Jag har inte så bra självförtroende och självkänsla just nu.
Jag stänger ute för många ur mitt liv, men jag är inte beredd att ha er så nära inpå mig ännu.
Jag försöker att bygga upp mig själv igen. Försöker att bli trygg i mig själv igen.
Och det jag verkligen vill sluta upp med är just det som jag inledde dagens inlägg med:
" I believe we put our happiness in other peoples hands "
21 September 2007  | Vardag | 1 kommentar
Vi är så lika systrami.. Men ja vet att du är stark o att du kommer finna dig själv en dag o din egen lycka i dig själv. O då kommer ingen någonsin kunna trampa på dig för då går du med högburet huvud o älskar dig själv precis som du är på alla sätta o vis. *stor kram*
Skrivet av Ida den 22 September 2007 06:57
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Michaela Backman                                             Skaffa en gratis hemsida