En andra advents present från mig!

Bill

Först hade han tyckt att Gustavs idé hade varit underbar, men nu var han inte alls lika säker. Bill var van vid att folk tittade på honom, men i den här situationen var det bara hemskt. Han såg sig om och kunde se att alla såg på honom, viskade och till och med skrattade åt honom. Helst ville han bara sjunka igenom jorden, men han hade inte en sån tur att marken öppnade sig under honom. Snön som täckte marken var dessutom så hårt packad att den inte gick att sjunka ner igenom.

– Visst ska det här bli kul? sa hans tvillingbror och knuffade honom i sidan.

Bill som inte var van vid att stå på ett par skidor höll på att tappa balansen när Tom puttade på honom.

– Jo, då det ska bli jättekul! Speciellt med tanke på att du och jag är så bra på skidor att vi får vara med i barnskidskolan. Det ska bli hur kul som helst att göra bort sig inför alla småbarn, muttrade Bill.

Han var faktiskt lite tjurig över att han gått med på den här resan. Hans tanke om en semester var inte att bryta benen i fjällen utan snarare att ligga och gassa på en strand. Att han dessutom skulle behöva förnedra sig tillsammans med en massa barn gjorde inte saken bättre. Som tur var hade han ju Tom vid sin sida. Ändå suckade Bill och önskade att han precis som Georg och Gustav kunde susa nerför de stora backarna.

– Du Bill, jag tror att det är vår skidlärare som kommer där. Den där killen som ser så hurtig ut. Synd, jag som hoppades på en snygg tjej som kunde ge mig lite privatlektioner efteråt, suckade Tom.

Bill bara himlade med ögonen. Kunde hans bror aldrig tänka på något annat än tjejer? Istället borde Tom kanske tänka över det faktum att de snart skulle åka nerför barnbacken. Barnbacken! Herregud, det här skulle bli något av det mest pinsamma han hade varit med om i sitt liv.

Tom

Tom såg på sin tvillingbror som såg helt förstörd ut. Klart att det var lite pinsamt att de skulle få åka med de mindre barnen, men hur svårt kunde det vara egentligen? Han och Bill borde ju glänsa i gruppen och sen få ge sig utför de stora backarna. Han längtade till dess för där skulle han kunna ”råka” åka in i alla snygga tjejer. Ingen skulle ju kunna bli arg på honom för det om han log sitt mest oskyldiga leende.

– Hej och välkomna till skidskolan! Jag heter Janne och kommer vara er instruktör den kommande tiden.

Ungefär där slutade Tom att lyssna. Han stod inte alls ut med Jannes självsäkra flin och alldeles för bruna ansikte. Varför kunde han inte ha hetat Jane och vara något av det sexigaste som blivit född till denna jord?

Den första timmen fick de träna på att åka rakt, svänga och bromsa. Till sin förtret upptäckte Tom att det inte alls var så lätt att åka skidor som han hade trott. Många av barnen var bättre än honom, ja till och med Bill hade lätt för att lära sig. Efter ett tag hade han ändå lärt sig grunderna hyfsat och skulle få åka i hinderbanan. Den var byggd så att man skulle åka slalom och ibland ta sig igenom små portar. Tom såg på banan och önskade att han hade varit lite mindre så han inte skulle behöva böja sig fullt så mycket för att komma igenom portarna.

Innan det var hans tur såg Tom på medan Bill klarade hinderbanan galant. Då kände han sig säker på att det skulle gå bra för honom med. Kunde hans tvilling och de små barnen klara det så skulle väl inte han själv kunna vara sämre. Han tog ett djupt andetag och gav sig ut i banan. Till en början gick det bra och han fick upp självförtroendet tillräckligt mycket för att våga kasta en blick ut i en av de medelstora backarna som löpte längsmed barnbacken. Där såg han en av de vackraste tjejerna han någonsin sett. Tom kunde inte slita blicken ifrån henne. Sekunden efter blev allt svart.

Gustav

Gustav var överlycklig över att ha fått med de andra på skidresan. Han älskade att åka skidor och hade längtat efter att få ta en paus ifrån allt turnerande och alla intervjuer. Hela dagen hade han och Georg åkt upp och ner för de stora backarna. De sista två gångerna hade de tävlat om vem som kunde komma ner först och nu var dem helt slut.

– Har du lust att åka och titta på tvillingarna i skidskolan? flämtade Georg fram.

Gustav nickade. Just nu orkade han knappast åka mer och att se bröderna Kaulitz åka med småbarnen tilltalade honom på något sätt. Han och Georg skidade bort mot barnbacken. De hann precis i tid för att se Bill avsluta hinderbanan. Gustav blev lite imponerad över hur snabbt sångaren verkade ha fått koll på hur man åkte skidor. Sedan var det Toms tur. Han verkade inte vara lika bra som Bill, men klarade sig bra ända tills han såg ut mot den större backen. Gustav förstod inte riktigt vad som hände, men Tom lyckades missa en port och åkte rakt in i den. Hans haka slog i överdelen av porten och han föll som en fura.

Gustav visste att han borde ha skyndat sig fram och tittat hur det hade gått för hans vän, men det hela såg så komiskt ut att han inte kunde låta bli att skratta. Ja, han skrattade så mycket att benen vek sig under honom och han knappt fick någon lust. Plötsligt kände han hur någon flög på honom och började trycka upp snö i ansiktet på honom.

– Jag kunde ha dött och du ligger och skrattar åt mig! Vad är det för fel på dig egentligen? kunde han höra Tom skrika.

Detta fick Gustav att skratta ännu mer. Det var nog ingen chans att man dog av att åka in i en av barnportarna.

– Mehehen, det såg ju så kul ut, fick Gustav tillslut fram.

Detta resulterade i att han fick snö nertryckt innanför jackan. Kylan fick honom att skrika till.

– Jag ska döda dig för att du lurade med oss på den här resan! Jag har just gjort bort mig inför en snygg tjej och alla småbarn skrattar åt mig. Jag behöver inte ta skit från dig då! skrek Tom.

Georg

Georg stod och såg på Tom och Gustav som bråkade. De såg rätt roliga ut där de låg i en hög full av, armar, ben och skidor. Han hade också skrattat åt Toms missöde, men kanske inte lika mycket som Gustav. Han kunde känna ett uns av dåligt samvete över sin skadeglädje, men vem hade egentligen kunnat låta bli att skratta när Tom körde in i porten? Hans fåraktiga min när han reste sig upp och borstade bort snön hade knappast gjort det hela bättre. Georg tänkte att det var tur att Tom tog ut sin frustration och skam på Gustav istället för på honom.

Han hade varit så långt bort i tankarna på Toms vurpa att Georg inte märkte att de två brottandes killarna närmade sig honom. Plötsligt råkade dem stöta till honom. Utan att han hann reagera började han åka nerför backen. Istället för att försöka få kontroll över situationen fick han panik och började fäkta med armarna. På en sekund hade han glömt allt han någonsin hade lärt sig om att bromsa och svänga. Det gick allt fortare och när Georg såg en stor gran närma sig kunde han känna skräcken komma. Precis innan han slog i grenarna blundade han för att slippa se eländet. Han kände hur en gren träffade magen och all luft försvann ur honom.

En timme senare satt Georg på sjukhuset och fick benet gipsat. Granen hade fällt honom och i fallet hade han lyckats med att bryta benet. Han var glad över att det inte var en arm i alla fall. Nu skulle han ju kunna fortsätta spela på sin älskade bas. Georg suckade och tänkte att nästa gång Gustav ville ha med dem på semester skulle han se till att det blev en solresa