Det jag trodde var nära
vänskapen

För det kommer alltid vara så att vissa flyr,
det kommer alltid vara så att man inte alltid får en förklaring,
det kommer alltid vara så att man trampar snett ibland.

Onsdag - Äntligen vågade jag ta tag i samhällen, fråga läraren vad jag skulle göra och fick det bekräftat. Men aldrig har jag varit så rädd för en lärare någonsin, uschi.
- Träffade även Malin en stund, vi tog en långpromenad i kylan och bara pratade och pratade, behövligt egentligen.
Torsdag - Sov och sov, låg vid tv:n för hade ingen ork till mer. (det går neråt igen)
Fredag - Ska se om Malin kommer förbi en sväng idag, hoppas :)

Och i månljuset så finns fortfarande mina minnen kvar,
minnen från utanförskap, minnen från en förlorad själ,
Minnen från sveket från sina bästa killkompisar.
Och allt det man trodde var nära, vänskapen. (fanns inte)

Dagens.
Klockan ringer för en ensam själv, den har lånat röst av döden,
vill den illa eller vill den väl, när den räknar våra öden.

Egentligen finns det så mycket som är osagt,
så många händelser jag inte vågat dela,
händelser som är för fula för att nämnas,
händelser som fortfarande gör förbannat ont,
händelser som ni ine vet.

Och jag vet jag är ung men mycket har hänt dessa åren,
mycket har funnits och gnagt i bröstkorgen,
och jag skäms för det dom gjorde men vågar inget säg.

Om jag sa just som det var, skulle du tro mig då
en stilla sorgsen blick är väl allt jag skulle få