|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
Januari (2020) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (25) |
|
| (20) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (10) |
|
| (14) |
|
| (14) |
|
| (13) |
|
| (7) |
|
| (12) |
|
| (11) |
|
| (17) |
|
| (28) |
|
| (22) |
|
|
|
| (11) |
|
| (12) |
|
| (6) |
|
| (47) |
|
| (1) |
|
| (32) |
|
| (30) |
|
| (16) |
|
| (8) |
|
| (26) |
|
| (20) |
|
| (6) |
|
| (32) |
|
| (9) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 256 |
| Kommentarer: 53 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
Du håller mig vid liv
Jag som verkligen brukar hata hösten.
Alltså på riktigt hata hösten.
Det enda som är inom räckhåll är mörker mörker snö is och annat trams.
Idag är en helt annan sak.
Höstaste dagen på länge. Höstaste dagen hittills i år.
Det känns inte dåligt. Inte nånstans.
Solsken, jag o pussa tussa på promenad i skogen, fina färger,
frisk luft och löv som prasslar på marken.
Varför är det alltid mycket enklare att trycka ner sig själv med negativt tänkande om saker o ting som man inte har? Det finns säkert ett syfte med det också. Och jag kommer nog få reda på det förr eller senare med för den delen.
En sak vet jag iallafall. Coca cola är riktigt gott ibland =0)
Nej, inte det... En annan sak.
När man har en bra dag, som den här dagen ungefär.
Då finns det inte så mycket så kan förstöra dagen.
Jag skulle vilja att det alltid var så. Så här enkelt.
Om jag diskuterar med mig själv en dag som denna så kommer jag ganska snabbt underfund med att jag har betydligt mycket mer än vad jag saknar.
Och det är ju bra. Det är ju faktiskt jätte bra.
Så många gånger som jag har sagt till mig själv... Jag vill lära mig behålla den här känslan.
Jag konstaterar att jag fortfarande inte vet hur man gör ^^
Det allra bästa vore ju om man kunde plocka fram den när man som mest behöver den.
Sist jag hade en dålig dag så försökte jag...
Men det funkade inget vidare. Det funkade riktigt dåligt faktiskt ^^
Om man har en riktig sån där bad day så kan man ta världens bästaste grej och hjärnan vrider det iallafall till shit.
Men å andra sidan så är såna här dagar så att man kan vända alla negativa saker till bra saker...eller nej nu säger jag för mycket -.-
MEN det går för det mesta att hitta nånting som är positivt i allt.
Eller iallafall nånting som är mindre dåligt.
Eller om det fortfarande är omöjligt så kan man lappa över det dåliga med massa bra tankar =0)
Tankar är skumma, hjärnan är ett mysterium.
Det finns ingen förklaring till varför den reagerar som den gör.
Om man ser på sin livssituation som den är, som den ser ut...
Då vet man.
Så här blev det. Men man har ingen aning om vad som kommer efter sen.
Spännande eller skrämmande. Välj själv.
Allt man har i sin tillvaro har man dragit till sig själv.
Alla personer som finns i ens närvaro har man dragit till sig själv.
Hade man inte gjort si, så hade det inte blivit så, och tvärtom.
Saker man har, jobb man har/haft och såna saker... Den här lägenheten som jag befinner mig i har jag verkligen kämpat länge för att få komma in o bo i. Känns konstigt nu.. Det är snart exakt fyra år sedan jag bestämde mig på riktigt.
Run away or stay and die.....
Just då var valet ganska lätt. Jag drog. Jag drog på riktigt.
Jag ångrar mig inte. Det bästa beslutet jag nånsin har gjort.
Ibland måste man verkligen bryta sig ur. Och det känns. Det kan tillochmed göra riktigt ont. Men det blir bättre sen. Om man inte ger upp.
Jag känner mig fortfarande hemma här. Eskilstuna är verkligen hemma.
Kanske av nån anledning för att jag skapade den här världen själv.
Alldeles själv, utan hjälp.
Det är det förflutna. Det är nåt som ingen kan ta ifrån mig.
Det har vart redan. Nu är det en annan sak.
Med hjärtat i berlin är jag extremt kluven ibland. Extremt kluven.
Känns ibland som om jag får allt serverat på silverfat.
Vissa saker jag inte ens i min vildaste fantasi skulle kunna tänka,
snuffar mig plötsligt i nacken....
Som bomull för själen, tröstar värmer, bara genom att andas.
Tack för att du finns <3
knuffte
/.
|
|
28 September 2008
| Fundera
| 2 kommentarer
|
|
|
 |
|
