Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2019)
>>


Life is a roller-coaster, you just gotta ride it...

Det som skulle vara två veckor av vila och återhämtning har delvis varit just det men de har även varit ganska galna, på gott och ont... Pete är verkligen en karaktär och mitt tålamod och min vänlighet har pressats till det yttersta. Jag har hjälpt honom på olika sätt, dels genom att köra hans andra bil (automatväxlad) inte bara runt kvarteret eller till affären utan riktigt långt, på motorväg, över järnvägsspår och bland massa andra bilar - delvis helt själv i bilen eftersom jag skulle följa efter honom på motorcykel!

Visst, jag har tagit ett antal körlektioner men det var flera år sen nu och jag har inte körkort än. Så för det första är det olagligt för mig att köra och för det andra kan det vara farligt. Alltså INTE särskilt smart, jag vet. Och jag är bara tacksam att allt gick bra. Men jag kan inte hjälpa att även känna mig stolt över mig själv som klarade det hela så exemplariskt...

Jag är även stolt över hur jag tog mig igenom en fest som tagen ur en amerikansk high school-film förra helgen. En kille jag skickat couchsurfing-förfrågan till men som inte svarat hörde av sig och frågade om jag ville komma på en fest. Det lät kul så jag sa ja. Det var lite overkligt. Ett hus, en stor trädgård med soffor och fåtöljer utslängda lite hipp som happ. 3 liveband INNE i huset. Och jag vågar knappt gissa hur många som var där, det måste ha varit mellan 50 och 100 pers (!). Men stämningen var väldigt bra och förutom att grannarna ringde polisen p.g.a. ljudnivån (:S) så var allting väldigt sansat och trevligt.

Ska erkänna att det hela först inte alls kändes som min grej och jag var nära att åka hem efter ett par timmar, men sen pratade jag mer med trevliga människor, dansade lite till ett av banden som spelade reggae o.s.v. och trivdes bra. Pratade allra mest med Mari, en schysst finsk tjej. Jag hade inte haft möjlighet att skaffa någon alkohol innan festen men det var lika bra och jag är väldigt stolt över att jag kunde ha så kul och känna mig såpass avslappnad trots att jag var en av få helt nyktra ungdomar där.

Det är märkligt och lite läskigt hur gammal jag kan känna mig bland en massa 18,19,20-åringar. En kväll åkte jag och Pete till en hipp klubb inne i stan och där kände jag mig definitivt gammal (undrar hur Pete kände sig då men han verkade inte bry sig) men jag hade ändå väldigt kul, främst tack vare musiken! DJ:ns musikval, som var ackompanjerat av musikvideos på jätteskärm, var mest från 90-talet och gjorde mig ganska nostalgisk. Svårt att inte bli det av Spice Girls, MC Hammer, Vanilla Ice, Vengaboys och Eminem...

Hursomhelst, tidigare har jag länge känt mig som äldre än min ålder men 23 har känts som rätt och gör nog fortfarande det. Samtidigt är ju ålder en så relativ sak. Men oftast känner jag mig 23 nu för tiden och det är skönt. Har fortfarande svårt att veta var jag känner mig mest hemma dock; med tjugoåringar eller trettioåringar. Oftast lutar det mer mot äldre men det beror ju på så mycket annat med.

Hursomhelst. Förra helgen var jag trött på Pete och nära att packa mina grejer och åka till vandrarhemmet eller vartsomhelst. Men sen lugnade jag ner mig och det kändes bättre. Så är det med det mesta jag gör just nu, särskilt hemlängtan som varit riktigt riktigt stark stundtals det sista. Jag känner starka känslor och vill ta stora beslut och allt känns jobbigt - MEN jag låter mig själv känna och tänka precis som jag gör, jag låter det finnas och komma ut, och när känslan är färdig med mig (inte tvärtom!) så lugnar jag ner mig och kan tänka mer sansat igen.

Det är krävande och tar mycket energi men det är ändå mycket mer befriande än att försöka stänga av eller stoppa det jag känner.
I förrgår fick jag dock nog av Pete på riktigt och stack därifrån.. så sen i onsdags har jag bott på vandrarhemmet igen. Det känns skönt!

Engelskan är fortfarande det jag lättast faller in i men jag försöker tvinga mig själv att skriva på svenska i min anteckningsbok, lite som ett sätt att trotsa hemlängtan och vara hemma trots allt. Det är märkligt - jag är helt omgiven av engelska, alla pratar det, på tv, på stan, jag läser bara engelska böcker och alla kursuppgifter och diskussioner är på engelska, till och med all musik jag lyssnar på är på engelska (har inte lyssnat på någon svensk musik på länge, förutom ABBA som de gillar att spela här men då förstås de engelska versionerna).

Och ändå går jag omkring med två språkliga världar inom mig som jag kan skifta mellan. Det är häftigt. Och då är det ändå bara två språk, det finns de som pratar 5 eller fler! Det är nog inget för mig men jag vill definitivt utvecka min spanska senare...

Hursomhelst, vad har mer hänt? Vädret min sista vecka i Adelaide den här omgången har varit helt underbart och somrigt skönt nog, upp mot 28 grader - fast de sista två dagarna har varit svalare. Skönt hursomhelst att slippa höstrusk. Jag funderade på att åka till Kangaroo Isand men bestämde mig för att skippa det, kanske tar en dagstur i maj. I söndags tog jag bussen till Semaphore där de hade drakfestival, det var mysigt.

Jag har legat under träd nere vid floden och läst ut en åttonde bok, roliga Bill Brysons Neither Here nor There, om hans resande genom Europa (såg särskilt fram emot Göteborgskapitlet men det var ett antiklimax, hehe). Blev väldigt sugen på att resa runt mer i Europa.. Jag har köpt tre flygbiljetter och en bussbiljett (pust). Jag har åkt motorcykel för första gången (den slapp jag köra!) och sett en fantastisk solnedgång på Glenelg Beach...

I onsdags kväll smög jag in på bion igår och såg Barneys version - första halvan var okej men andra halvan var riktigt vacker, sorglig dock. Igår kväll hälsade jag på Danoz och sen bjöd han mig på koreansk restaurang i Chinatown. Det var en stor buffé med grönsaker, ris och massa rått kött (inte råttkött, hehe), och så hade man en grillplatta vid varje bord och grillade sitt eget kött! Häftigt och ljuvligt gott.

Imorgon kväll tar jag nattbussen till Coober Pedy. Vet inte riktigt vad jag kan vänta mig. Men jag är väldigt förväntansfull och positivt inställd. Jag har haft månatlig kontakt med det medelålders par som driver stället, och de verkar väldigt trevliga. Stället de har tar dels hand om känguruer och dels har de ett aboriginskt galleri med konst och didgeridoos! Jag gör och ser och upplever så mycket annorlunda som jag aldrig upplevt förut och för det är jag oerhört tacksam.

FRED & KÄRLEK
1 April 2011  | Allt och inget | 2 kommentarer
Tack Signild : )
Skrivet av Vimbai den 11 April 2011 11:36
Var rädd om dig! Varma kramar!
Skrivet av signild Risenfors den 2 April 2011 22:23
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Vimbai Chivungu                                             Skaffa en gratis hemsida