Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2019)
>>


The Outback!

Vilket ställe jag hamnat på!
Det är svårt att tro det vid första anblick men lilla dammiga Coober Pedy, 85 mil norrut från Adelaide och med 3500 invånare, är världens opalcentrum. Coober Pedy, i "the Outback", kallas Australiens dammigaste och torraste stad - dock är det för tillfället grönare här än vanligt tack vare ovanligt mycket regn (vilket även innebär massvis med mygg). Opalerna är vackra men ännu finare är känguruerna...

Förra lördagen körde Aaron mig till busstationen där jag tog nattbussen till Coober Pedy. Chauffören var precis som en Greyhound-chaufför borde vara, rolig, pratsam och väldigt aussie. Han visade en australiensisk klassiker för oss passagerare (vi var bara 8 st): The Man from Snowy Mountains. Vi nådde Coober Pedy 4:15 söndag morgon, det stod 5:15 på biljetten men just den natten ändrades klockorna här till vintertid vilket var aningen förvirrande (7,5 h före Sverige nu).

Hursomhelst blev jag till slut hämtad, och även en asiatisk tjej vars motell inte öppnat än fick följa med för att sova några timmar på soffan. Det tog ett tag innan vi insåg att det som hängde från två stolar i köket var Azza och Louise, de två ungarna, nerbäddade i tygpåsar! Och snart kom de stora känguruerna inhoppandes i huset och började gå omkring. Fick nypa mig i skinnet för att fatta att det var verkligt, hehe.

Jo & Terry är ett härligt och originellt par i övre medelåldern, som i nio år dedikerat sina liv åt känguruer. De brinner för mycket annat med men känguruerna kommer först... De har 4 vuxna känguruer som av olika anledningar bor permanent med dem; Bella, Minma, Seannie och Francesca. Ungarna de får in kommer antingen efter att mamman blivit överkörd och någon hittat ungen hos mamman, eller efter att lokala aboriginer dödat mamman för köttets skull och efter några dar märker att ungen inte mår särskilt bra.

I måndags kom ett par till ungdomar, ett par, Jessica från England och Jeroen från Holland. De var här tills tidigt igår morse. Första dagarna var väldigt påfrestande, min hemlängtan var hemsk, jag var lite av ett nervvrak och försökte att inte visa det vilket gjorde det hela ännu jobbigare. Men på något sätt tog jag mig igenom det och det var både dalar och toppar.

Senaste dagarna har jag känt mig mer stabil och positiv. Det är väldigt häftigt att vara här och känguruerna är fantastiska, men jag blir rastlös av att vara på en så liten ort och räknar ner dagarna tills jag åker vidare och är helt fri igen.

Just nu går dagarna relativt snabbt och jag har kommit in i en ganska bra dygnsrytm. Jag går upp vid tiotiden (inga fasta morgontider här!), hejar på Azza i köket (Louise åkte till sitt nya hem i veckan), gör mig i ordning och äter frukost. Sen fyller jag på mat och vatten ute i kängurernas inhägnad och gör någon mindre uppgift, t.ex. sopar, plockar gräs, diskar, tömmer soporna. Runt halv elva fixar jag mjölk och 12 har vi dagens första matning som är öppen för allmänheten.

När det är klart diskar jag flaskorna och tar itu med någon större uppgift, t.ex. polera smycken i galleriet. På eftermiddagen äter jag sen lunch och sen vilar jag, pluggar, läser eller tar en promenad. Runt 17 fixar jag ny mjölk. 17.30 ny matning och disk. Mer vila. Ev. någon mer turistgrupp på kvällen vilket betyder ännu en matning och att hjälpa turisterna hålla Azza en efter en. Efter det sen middag (de lagar båda väldigt god mat), umgänge, prat och skratt. Och tillslut läggdags runt 23.

I lördags kväll kom två vänner till Jo & Terry på besök. Innan de åkte sa kvinnan att jag kan bo hos henne helt gratis när jag kommer till Alice Springs på söndag om jag vill. Jättebra! Ska avboka vandrarhemmet. Om jag inte trivs kan jag ju flytta dit sen ändå. Jag har redan bokat dagstur till Uluru för onsdag 20 april, ser verkligen fram emot det.

Medan Jo, Terry och deras gäster gick ut och åt fick jag, Jeroen och Jess låna bilen och köra bara över gatan i stort sett till min alldeles första drive-in-bio. Filmen (Unknown) var bitvis spännande men mest löjlig, men det var verkligen en häftig upplevelse!

Jo & Terry har även visat oss runt i Coober Pedy, vilket varit både roligt och fascinerande. Vi har fått se var Crocodile Harry, den verklige Crococile Dundee, bodde, i en helt galen grottbostad med saker och målningar på varenda centimeter av väggarna. Mad Max 3 spelades bl.a. in där och på andra ställen i Coober Pedy (Jo var statist!). Vi har även fått se vackra berg och besökt ett genuint utgrävt hem.

Ca 80% av invånarna här bor på grund av hettan i s.k. dugouts, vilket innebär att framsidan ser ut som ett vanligt hus men resten är inbyggt i berget, med tunnlar och grottor. Möjligheterna är oändliga, om man vill ha ett till rum är det bara att gräva ett (fast man behöver ju maskin förstås). Väldigt häftigt, men inget för klaustrofobiker.. Jo tog oss även till Coober Pedys kyrkogård som inte följer nationella lagar utan folks gravstenar får se ut hursomhelst - vilket de verkligen gör! En kväll fick vi en didgeridoo-lektion av Terry, första gången jag spelade, svårt men kul.

För övrigt läser jag, pluggar och gosar med känguruerna - särskilt Azza - första kvällen sa Jo att jag får lyfta upp och hålla ungarna när jag vill, det är bara bra för dem. Det har varit några svenskar i turgrupperna som besökt oss, men jag har bara pratat med en av dem, en tjej från Göteborg. Igår testade jag att "go noodling", vilket är att kolla i stora sand/sten-högar efter opaler. Hittade några fina röda stenar men inga opaler, hehe. Är inte ute så jättemycket, i början för att det var för varmt och nu mer för att flugorna är så jobbiga.

5 dygn kvar nu. Längtar till söndag men gör det bästa av dagarna här med. Kommer kanske aldrig mer få bo ihop med känguruer, så det gäller att ta tillvara på tiden här : )

KRAMAR

Ps. Foto 1 : jag med Bella och Franscesca. Foto 2 : lilla Azza på upptäcksfärd.
11 April 2011  | Allt och inget | 1 kommentar
Hej Vimbai! Det är så häftigt att läsa din blogg! Känns helt overkligt för mig och måste kännas ännu konstigare för dig. Det verkar härligt att prova livet som känguruskötare... och mysigt! Hälsa dem från mig och ha det så roligt när du fortsätter din resa! :D Kram Rebecka
Skrivet av Kusin-Rebecka den 11 April 2011 14:44
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Vimbai Chivungu                                             Skaffa en gratis hemsida