Då vi ÄNTLIGEN fick tag på en kattlucka av den modell vi önskade, visar det sig att den INTE fungerar som den ska...

Då Smultron är chipmärkt mellan skulderbalden köpte vi oss en kattlucka som vi kunde programmera att läsa hennes microchip och på så sätt skulle vi slippa få in "objudna gäster". Kattluckan har dessutom ett så kallat skymningsrelä, vilket innebär att den låses automatiskt då det blivit mörkt ute. Kissen kan komma in, men inte gå ut. PERFEKT för Mesmatte, då hon gärna vill ha sitt lilla purr sovandes inomhus :-). Då smultron är så van vid att vara inne, brukar hon ändå komma in framåt 12 på natten och vilja sova, SÖTISEN!

I alla fall så hjälpte SNÄLLA svärfar att såga upp vår ena dörr och installera kattluckan. Det blev JÄTTEFINT (bättre än vi vågat tro) och han lyckades dessutom att programmera luckan för Smultrons chip, innan han monterade den i dörren. Vi märkte redan då att dörren reagerade MYCKET långsamt på Smultrons microchip, men tänkte väl inte så mycket mer på det...

Vi försökte sedan att visa luckan för Smultron, så hon skulle förstå att hon nu var "vuxen" kisse och hade EGEN ingång, men si det förstod inte den lilla kissen :-) Hon stretade för att slippa titta på luckan och då lät vi henne vara. Luckan var då låst eftersom hon inte vill komma den nära. Med lite lockande och hennes favoritgodis Mr Beef, lyckades vi tillslut få kissen att lägga sig utanför dörren. Tror ni luckan kände av chipet, nej GIVETVIS INTE-SUCK!!! Tillslut var vi tvugna att avprogramera luckan så att den ALLTID stod öppen, precis som en vanlig kattlucka :-(

Sedan var det ju det här med att våga ta sig in genom en kattlucka-OTÄCKT och INTE särskilt bekvämt, tycker kissen :-) Hon är ju ganska så bortskämd det lilla knytet och inte riktigt van vid att tvingas arbeta själv...Till en början hade vi därför en liten tejpremsa på kattluckan så att den stod öppen, utan att damen i fråga behövde puffa upp den själv. Detta var efter en stund helt OK, men direkt vi försökte sänka tejpen något så hon skulle puffa upp den själv, ja då lade sig den lilla kissen vi dörren och STORTJÖT!!! Detta resulterade i att vi såklart var tvugna att öppna för henne efter en stund, då hon blev stressad av att inte få komma in... Mannen har VERKLIGEN försökt på alla sätt man kan tänka sig att få kissen att självmant traska genom sin dörr, men UTAN resultat. För en vecka sedan fick dock Mannen "nog" med fjäskande och lirkande med den lilla fluffan och utbrister "NU SKA KISSEN UT" och följdaktligen tar han den lilla kissen och trycker hennes lurviga kropp mot luckan som en murbräcka tills hon är igenom :-) Smultron tar det hela med ro (och Mannen skulle såklart ALDRIG ha tvingat henne ocm hon inte velat), men tittar givetvis förolämpat på oss innan hon traskar iväg med svansen RAKT upp :-)

För ca 4 dagar sedan upptäcker vi till vår STORA glädje att den lilla fluffan faktiskt har gått in genom kattluckan från utsidan-HURRA!!! Smultron är såklart mäkta stolt och ska ha Mr Beef och kel som belöning, hon är inte dum den här kissen :-) Vad hon däremot fortfarande varken förstår eller vill förstå är hur man går ut genom luckan...Intressant att förstå att man måste knuffa upp luckan för att komma in, men inte förstå att samma ska gäller för att ta sig ut :) Hon har då lärt sig att de är VÄLDIGT BEKVÄMT att skrika vid luckan och sedan bli uttryck genom den av Matte eller Husse...roliga små djur det här. Vi fick alltså använda den "lilla murbräckan" (läs kissen) några gånger varje dag och det tyckte kissen var toppen och bekvämt-TOKA!

För ca 2 dagar sedan upptäcker vi dock återigen till vår STORA glädje att Smultron ÄNTLIGEN på egen hand även klara att gå ut oxå-FANTASTISKT!!!

Nu kan man ju tro att historien om kattluckan var färdig, men ICKE att det ska gå SÅ enkelt :-)

I torsdags åkte vi upp till en bekant som är veterinär för att låna ett microchip och en scanner som läser av microcippen hos smådjur. Detta för att kontrollera så att smultrons microchip inte hade börjat vandra i kroppen samt att ta reda på om hennes chip var för svagt för luckan, eller om luckan faktiskt var sönder. Då vi har ett gäng med vildkatter i vårt område är det viktigt att bara Smultron kommer in genom luckan, så inte hela grannskapets katter sitter hemma i huset och klöser på möblerna då vi kommer hem :-)

Vi scannade en liten kisse och chipet satt där det skulle. Vi testade återigen henne mot luckan, men den reagerade INTE på henne. Då vi programerade luckan för det lånade chipet och sedan satte det mot dörrens avläsare, gick dörren upp med ett klick och ett litet pip, det var altså inte luckan det var fel på.

Det bestämdes med veterinären att vi skulle komma morgonen efter och ge smultron hennes 1-års vaccination, samt sätta in ytterligare ett microchipp mellan hennes skulderbald. Smultron var JÄTTEDUKTIG och lugn och fin hos veterinären, trots den senaste inte så roliga veterinära händelsen (vid kastreringen)-UNDERBART temperament den kissen har!!! Veterinären tyckte att Smultron var en vacker och ståtlig katt och det är ju såklart ROLIGT att få höra! Hon utgav endast två små pip då chipet och sprutan stacks i manken på henne, men annars höll hon sig lugn och fin-SKÖNT!

Då vi kom hen senare på dagen, programerade vi luckan för Smultrons nya chip. Det gick UTMÄRKT och luckan registrerade henne DIREKT-BRA tyckte vi, INTE BRA tyckte Smultron, som blev MYCKET upprörd över att luckan numera tjöt till och låset "knäpptes" upp.

Såklart har nu då den lilla purran blivit RÄDD för luckan!!! Han vill INTE gå igenom luckan som hon nu tycker låter OTÄCKT och HOTFULLT! Igår kom vi dock på att man kunde ta bort pipljudet från luckan, men klicket från låset som går upp, kan vi ju inte ta bort.

Nu blir det till att "börja om" igen och ha luckan öppen med en tejpbit, för att hon ska våga sig igenom. Trots detta gillar hon INTE att passera själv genom luckan och vi får vara med henne och locka henne genom luckan för att hon snabbare än en skållad iller, ska våga sig igenom :-)

Ja ja, tids nog ska hon nog återfå förtroendet för luckan, torts klicljudet från låset, men känner jag vår kisse rätt, tar det nog ytterligare några dagar/veckor :-)

Kramar från mig!!!