Välkommen till Herkules & optimistiska matte!
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


Jag är såååå LYCKLIG!!!

Detta inlägg har ju i och för sig inte så mycket att göra med Herkules (även om han ALLTID gör mig LYCKLIG), utan har att göra med mina tidigare hästar-SHETLANDSPONNIERNA!

För de som inte vet, hade jag en kort period i mitt liv en mycket liten karriär inom shetlandsponnyaveln :-) Jag och en kompis lyckades sommaren 1993 att ta en shetlandshingst på foder, utan våra föräldrars vetskap...:-) Ganska häftigt beslut, om jag får säga det själv! Jag var ju inte mer än 15 år då och hade väl inte så jättemycket pengar direkt. I ett desperat försök att tjäna lite pengar jobbade vi extra som städerskor på en pub på lördag och söndagmorgnar för den FANTASTISKA pengen 12,50 kronor i timman-URK!!! Detta visste ju givetvis inte heller våra föräldrar om, då hade det nog blivit "ord och inga visor", från deras sida :-) I alla fall gick de mesta av våra pengar till fina Trazzel, som då var snart 1 år gammal. Tyvärr utvecklade Trazzel ett elakt soleksem sommaren då han fyllde 2 år, vilket han aldrig skulle bli bra från :-( Trazzels ägare frågade om vi ville köpa honom för en billig penning, men tack och lov segrade förnuftet över känslan och vi lämnade tillbaka honom till hans uppfödare. Trazzel är numera valack och bor hos hans uppfödares granne nära havet, där hans eksem sköts om och han mår förhållandevis gott!

Då Trazzel åkt kändes det JÄTTETOMT! Min kompis som jag delat Trazzel med var väl inte riktigt lika sugen på en ny shetlandsponny som jag var, så jag började söka häst igen utan henne.

Hos Trazzels uppfödare gick det sommaren 1995 ett fuxigt shetlandssto på betäckning hos hennes dåvarande shetlandshingst Kärlingehults Max. Stoet var precis 3 år fyllda, var LIVRÄDD för människor och till salu!!! Jag kunde ju såklart inte motstå Gläntans Antonia, som ponnyn hette och snart stod hon hemma på gårdsplanen-HURRA!!! Hon var som sagt i princip ohanterad och hennes förra ägare tyckte att hon var DUM och sålde henne därför till slaktpriset... Bara några veckor efter det att Antonia landat hemma hos oss, började vi inse att hon INTE var dum utan bara felbehandlad och OTROLIGT osäker. Hon blev snart tam och var en mycket snäll och skötsam liten ponny, om en lite försynt.

Jag anmälde henne till 3-årspremieringen i Gräffsnäs och till min STORA LYCKA och förvåning fick hon avelsdiplom med 5*8=40 poäng! Lyckan var total. Det enda som solkade glädjen lite var att det föl Antonia hade i magen skulle gå tillbaka till den gamla ägaren. Precis som om Antonia visste att detta skulle ske, resorberades fostret och jag kunde pusta ut-SKÖNT!

Antonia reds och kördes in och betäcktes följande år med en nygodkänd skäckhingst vid namn Sörbys Matteus. Från detta "äktenskap" kom så Amadeus, en SUPERSÖT hingstunge, fux med STOR stjärn, snopp och vit man och svans. Amadeus var STENTUFF och PYTTELITEN och blev snabbt avvand av mamma Antonia då han var 7 månader...Han brukade nämligen bita henne i spenen efter det att han diat klart-INTE så populärt!

Amadeus visades några gånger som unghingst och fick som mest 38 poäng (klass 1).

Med Amadeus vid sidan åkte Antonia på betäckning till den kända elithingsten Jolly Roger of Marshwood, som till min stora glädje var stationerad i närheten. Detta blev Ametist, en stor och gänglig hingstunge, som mest likande en älgdronk då han föddes :-).

Ametist växte dock till sig snabbt och visades med som mest 39 poäng, som unghingst (klass 1). Efter detta kom jag in på högskolan i Kristianstad och bestämde mig att min vän skulle få låna Antonias mage ett år och betäcka henne med hennes egna nygodkända hingst, Smevallens Arrogant.

Detta blev Kålkulla Advocat, som visades fram på hingstpremiering som 3-åring och fick då 39 poäng-JÄTTEROLIGT!

Amadeus och Ametist fick följa med mig till Skåne, men tyvärr fanns det inte tillräckligt med tid att ta hand om dem på bästa sätt, då studierna var krävande. Jag tvingades därför att sälja då 2-åriga Ametist och 3-åriga Amadeus :-) Detta är det VÄRSTA och SVÅRASTE beslut jag någonsin tagit gällande mina djur. Det var FRUKTANSVÄRT att se dem åka och veta att de ALDRIG mer skulle komma tillbaka. Jag vaknar ibland fortfarande på nätterna och tänker på dem och gråter-USCH!!!

Nog om det...

hemmet de fick var JÄTTEBRA och de såldes dessutom tillsammans. Familjen som köpte dem bodde utanför Stockholm och skulle träna och ha dem till ponnytrav. Bägge två kastrerades och tränades och tävlades. Amadeus som var den mindre av killarna ca 95 cm i mankhöjd, var inte så jätteroad av travet :-) Ametist däremot hade riktigta tränings- och tävlingsegenskaper, dessutom blev han STOR (tror 106 cm i mankhöjd). Ametist har genom åren vunnit ett flertal stora och presigefyllda lopp, såsom Lilla Elitloppet och Ponnyprinsessan (Kronprinsessan Viktoria har till och med klappat honom, det ni). Amadeus såldes efter ett antal år vidare till en familj, som fortfarande äger honom nu (såvitt jag vet).

Efter det att Advocat var avvand lånade jag återigen ut Antonias mage till en "vän", för att slippa sälja henne...

Nu betäcktes hon med den rejäla svarta hingsten Bonance v. Dorptzicht och födde året därpå sitt första stoföl-Anastasia. Hon hade en jätteläcker brun färg, med mjölad mule och fullt med apelkastning. Anastasia köpte jag tillbaka och ägde en kort period, innan mina fortsatta studier satte P för detta. Svårt att ha häst och dåligt med pengar :-(

Anastasia fick avelsdiplom som 3-åring och det var förstås JÄTTEROLIGT. Hon såldes till en tjej i Lindome som fortfarande äger henne.

Advocat hade i ungefär samma tidpunkt sålts till en familj i norrland. Här tränade även han och tävlade ponnytrav.

2002 sålde jag Antonia till en tjej på Särö. Innan hon såldes lät jag betäcka henne med Kålkulla Unnric, vilket resulterade i det fuxfärgade stofölet Adelinne. Tanken var att jag skulle ta tillbaka detta föl, men då jag fortfarande studerade bestämdes det att jag skulle köpa tillbaka nästa stoföl Antonia fick.

2002 betäcktes Antonia med svarta hingsten Pavarotti och 2003 föddes fuxfärgade Nova. Jag köpte tillbaka Nova och ägde henne tills hon fyllde 4-år. Hon var en STOR dam med mycket humör, men väldigt snäll. Som 3-åring var hon 105,5 cm i mankhöjd och kunde således ej visas fram för aveldiplom. Däremot var hon visad som föl med 43 poäng och en gång som 1-åring med 40 poäng.

Adelinne hade året innan visats på premiering i Nossebro och fick då 41 poäng med 9 på typen-JÄTTEROLIGT!

Jag ägde då Nova och ville även köpa tillbaka Adelinne. Hon var då inte till salu och Nova visade sig som sagt bli en STOR dam!!!

Jag besultade därför att låna ut Nova till en familj i Skåne, som skulle träna och tävla ponnytrav med henne. Familjen är helt UNDERBAR och har tre döttrar som tränar och tävlar. De trivdes så bra med Nova att de fick köpa henne av mig våren 2007.

Sommaren 2007 köpte jag tillslut tillbaka Adelinne...

Hon var tyvärr inte i jättegott skick, men snäll och vänlig på alla sätt. Jag hade samma sommar köpt mig ett fjordsto, men då Adelinne PLÖTSLIGT blev till salu (och dessutom ej var så välskött...), kunde jag ju inte tacka nej. Efter ca 1,5 år i min ägo, var hon återigen fin och välmående.

Jag sände Adelinne på betäckning hos Hagdala Linus, en svart hingst och det beslutades att hon skulle lånas ut för eventuellt senare köp till en vän i Dalsland. Hon trivdes gott med Adelinne och där är hon kvar nu!

Tyvärr dog Antonia tragiskt våren 2004. Hon var högdräktig och fick tramvred. Hennes dåvarande äager i Särö ringde till mig och berättade att Antonia hastigt blivit sjuk!!! Jag var då ute på ett jobb, men min dåvarande chef var så snäll att han körde mig till stallet! Ledsamt nog hann jag inte fram innan hon dog! Enligt veterinären dog hon av brusten hjärtmuskel, då hjärtat jobbat så snabbt då tarmvredet blivit värre och värre. Jag fick i alla fall stänga hennes ögon och säga adjö-en av de SORGSNASTE ögonblicken i mitt liv och jag gråter även nu då jag skriver detta. Så OTROLIGT onödigt sätt för en häst på bara 13-år att dö så smärtsamt och tragiskt!

Då till det som gör mig såååå LYCKLIG att jag var tvungen att skriva ner hela denna historia...

Failjen som köpte Nova av mig våren 2007 har nu även köpt Ametist!!! Ametist har bara bott hos familjen i Stockholm som köpte honom av mig år 2000! Nu har deras dotter blivit för gammal för ponnytravet och då bestämde de att Ametist skulle säljas! Jag blir så GLAD och VARM i kroppen av att veta hur bra Ametist har fått det igen!!! Känns så ROLIGT att syskonen Ametsit och Nova numera betar mule vid mule nere i Vackra Skåne!

 Kramar från mig!!!

9 Juli 2010  | Herkules | 1 kommentar
Ametist bor just nu hos mig. Han tävlas i trav av min 12 åriga dotter. // Sanna
Skrivet av Sanna den 7 Juli 2013 00:08
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Herkules Matte                                             Skaffa en gratis hemsida