Pigg som en mört kl 2.30 en vardagsnatt. Ja, det är man bara om man sovit bort de 3 senaste dagarna ihop med sängkamraten "feber".
Men hemma på min gata i staaaan, (uttalas med Tjorven-röst, hon från Saltkråkan), där har man aldrig tråkigt.
Jag bor på actionstreet no.1
Går ur sängen och tittar ut på den sen tidigare omtalade vyn. Då brinner det tvärs över torget. En godisaffär rykar som värsta grillaftonen. Brandmännen kämpar som små gnur (kämpar dom?) för att ta sig in i butiken. Hur kan det vara möjligt? Tjuvar tar sig in i guldsmedsaffärer och liknande på 5 röda sekunder men brandmännen får kämpa ett tag med en dörr in till en godisbutik?
Brandmannaförbundet borde kanske rekrytera i bland inbrottstjuvarna? Eller kanske inte...
Men visst är det tur att man inte är hund!
Hundar verkar ha en tendens till att bli kissnödiga så fort blåljus skymtar i horisonten.
För aldrig har väl så många hundar varit ute på kissrundor kl 2.30 på natten som när det blinkar lite konstapelblått runt hörnet.
Trötta lunkar vovvsingarna fram och undrar vad 17 det är som står på?
"Sov inte jag precis? Jaha, kissrunda, redan morgon?
Aaah, husse/matte lockades av det blå ljuset... igen. Ok, då e jag med!"
Jag stod iaf på behörigt äkta Svensson-avstånd. Jag stod med näsan tryckt mot rutan för att inte missat en enda rökstrimma.
Kanske jag borde skaffa hund?
Efter 10 minuter stirrande så var det inte kul längre och jag startade datorn istället. Jag borde nog gå och lägga mig igen...
Godisaffären får nog tänka om när det gäller sitt sortiment.
Grillad Marshmallow någon?