- my scars remind me, that the past is real
Startsidan Gästbok
Debatt Topplistor Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2019)
>>


- ångestfylld till botten.

- guldiga stora örhängen, rakt hår, stor mysiga pojktröja.. te!

Ångest.
Jag har riktigt mycket ångest, jag blir så jävla svag i sådana tillfällen.
Sådana stunder, dom hatar jag.
Jag hatar, föraktar allt runt omkring. Och mig själv.
För jag är svag, jag har nåt någon punkt som jag aldrig kan komma ur.
För någon timme sen, kände jag att jag faktiskt ville bli utnyttjad.
Nu sitter jag och skräms av att jag har tänkt den tanken.
Jag känner starkt att jag måste skada mig, verkligen. Nu!
Jag skyller på allt som skulle kunna vara ett bra argument.
Jag vill inte ha ärren, jag vill ha smärtan.
Jag vill känna mig slagen.
Av något större än mig själv.
Eller känna mig slagen av mig själv?
Det är konstigt det där.
Jag kommer ihåg att jag glömmer oftast efteråt varför jag från första början ville
skada mig själv.
Som om jag hade manipulerat mig själv.
Om och om igen.

Så varför gör man så?
Varför gör jag så?
Är det för att jag bara vill åt smärtan utan att få svar?
Eller för att jag vågar inte tänka på vad som egentligen gör så jävla ont?

Jag tror jag har börjat sluta mig själv från omvärlden.
Igen.
Jag vill inte åt någon.
Jag vill inte träffa någon.
Jag vill gömma mig under ett täcke.
Och aldrig behöva gå utanför dörren.
Jag vill bort.
28 December 2009  | livet | 1 kommentar
Kämpa, vännen. Finns alltid människor som alltid står bakom dig <3

Webbplats: http://www.chokladtryffelnshjarta.blogg.se
Skrivet av Julia den 29 December 2009 00:46
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Alina Ohlsson                                             Skaffa en gratis hemsida