Gudske lov att lögn finns, tänk om allt vore sant
Startsidan Blogg Fotoalbum Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Oktober (2019)
>>


rörigt, krångligt men så här gick det till

Är inte ofta jag använder bloggen längre, men har den senaste vecka kännt ett behov av att återvända, men när jag väl satt mig vid datorn har det blivit tomt.... Har haft så svårt att sätta ord på hur jag känner men ska nu göra ett försök. Det blir känslor med förklaringar i stapelform, hoppas ni hänger med.

* Skräck, har alltid varit min stora fasa att dom ska ringa från dagis och berätta att det hänt nåt hemskt. Så när dom ringde i tisdags (trodde i och för sig att det var Ola eftersom det var ett kommunnr, tänkte ju inte längre...) och talade om att Ludde var ledsen och hade ont i benet så var det med andan i halsen som jag slängde p mig kläder och rally-körde bort till dagis. Där möttes jag av en ledsen kille som hade så  ont i sitt ben...

*ledsen, jag klarar inte av när mitt barn är ledset, så jag grinade lite jag med...

*stress, ville få hem min lille prins och krama och gosa bort det onda, för det är ju det mammor gör bäst. Min stackars prins hade så ont att han bara skrek när man rörde honom, och tillslut somnade han av utmattning.

*ilska, under tiden som han skrek och var ledsen försökte jag ringa Ola, men fick inget svar. Ringde då kommunens växel och bad om att bli kopplad, men min kära sambo hade inte lämnat arbetar-mobil-numret till växeln och därför kunde inte hon koppla oss vidare.

*hysterisk, ja det blev jag då och skrek till henne att det gällde ju för tusan hans son och började storgrina. Bad efter stund om ursäkt och la på. Inte hennes fel.

*stress igen, när prinsen sov, om än oroligt och stötigt så fick jag möjlighet att resa på mig, ringde vårdcentral och skulle bli uppringd efter en timma.

*arg, underbara jävla telefonsvarar-helvete, jag ville ju ha hjlp NU.

*orolig, ringer då sjukvårdsrådgivningen med förhoppningen om snabbare hjälp, men hon tyckte jag skulle vänta på att vc ringde upp och låta Ludde sova. så då gjorde jag det. Näär vc ringer upp får jag en tid 14, klockan är då 11:30.

*lättad, nu skulle vi få hjälp och Ludde skulle bli bra, ja, jag tror (trodde) att läkare kan göra under. ( har jag alltid gjort, när jag stukade foten och den var större än tre fötter ihop så tog jag med mig min sko när jag skulle till doktorn, för han skulle helt klart fixa min fot så jag kunde ha skon på mig när jag åkte hem.)

*snyftig (det är visst en känsla), ringer jag mamma och frågar om hon kan komma och följa med för jag vet inte om Ludde klarar av att sitta i sin stol och om han gör det får nån hålla hans onda lilla ben. Prata även med Ola, som ringde upp efter ett tag när han såg alla 10000 missade samtal (ja, jag överdriver)Bestämde att Ola inte behövde förlja med för detta går nog snabbt, Ludde kanskeinte ens har ont när han vaknar *hoppas*

*stress, hur ska jag göra resan till vc så bekväm som möjligt för Ludde? Letar kuddar filtar som en tok och är nog just då den hönsigaste och nördigaste mamman i stan.

*lättnad, skrott vaknar, har fortfarande ont men är inte lika ledsen. Så länge han sitter still gör det inte ont och han äter lite välling och ser på musse. Mamma kommer och vi packar oss in i bilen, det går hyffsat, han har ont med så fort han sitter med still med benet på en kudde är han glad igen och verkar inte ha så ont.

*oroad, blir inkallad till läkaren som jag inte får förtroende för alls. Han undersöker Ludde som skriker av smärta och blir helt vit i ansiktet.

*ilska, min son har ont för att läkaren drar i han stackars onda ben....

*uppgiven, läkaren talar sedan om att det är inte brutet, på frågan om det kan vara en spricka säger han att det kan det absolut inte vara. Frågar vad det är, men får inget riktigt svar, mer än att barn gråter mer än dt kanske gör ont och att Ludde nog bara är rädd för att sätta ner foten i marken för det gjorde ont förut. Frågar igen på spricka eller fraktur och får svaret: *suck* nej det är absolut inte brutet eller sprucket." Sen sätter sig läkaren ´vid datorn med ryggen åt oss. Klara? Frågar vad jag ska göra om han inte kan stå på benet dagen därpå eller fortfarande har ont, svaret: "då får du väl söka igen då".

*uppgiven och ledsen, när vi går från vc så säger jag till mamma att jag inte känner mig tillfreds med svaren eller dom uteblivna svaren, men han är ju ändå läkare och vet ju sånt här. Litar på han och åker hem.

*känslolös, resterande em/kväll har Ludde ont, men det skulle ju vara så. Han somnar och sover halva natten, sen är han vaken en stund sen sover vi en stund till. Blir väckt av telefonen vid 9-tiden, får posetivt besked av en kompis. Känner att dagen börjar ju bra så då är det bra dag....

*orolig, Ludde vaknar och har fortfarande ont, foten är dessutom svullen och några nyanser vitare. Ringer vc, men skulle inte bli uppringd förrens 13:30, och det kändes för länge. Ringer sjukvårdsrådgivningen...

*hysterisk, talar om vad som hänt och ber dom att skicka mig var som helst men inte Munkedal, nu orkar jag inte mer. Ludde är ledsen och har ont, jag vill bara ta allt det onda från han.

*lättad, blir skickad till Uddevalla, gå till vilken avdelnng som helst så får du hjälp sa den rara sjukvårdsrådgivaren. Packar bilen, vagn, kuddar, filtar och skötväska med lite nödproviant, för vem vet hur lång tid detta ta. Är inne på Uddevalla sjukhus vid 12, kommer in ganska så snabbt och Ludde blir undersökt, försiktigt denna gång. En underbar kvinnlig läkare som vänder sig till Ludde hela tiden och förklarar och tvingar inte. När hon ser att han absolut inte ivill sätta ner sitt ben och att han har så ont så fort det rör sig så skickar hon oss på röntgen, ingen tvekan där inte. Upp på röntgen och "ta kort"  på benet. Ner igen till jouren och vänta lite. Äskade skrott talar om för mig att anledningen till att doktorn dröjer lite är att hon är i Ullared.

*skrattar så tårarna rinner...

*oro, doktorn kommer in med röntgen bilderna och förklarar att benet är brutet. BRUTET!

*ledsen, jag börjar grina men skärper mig så jag kan höra vad hon säger. Gips i 3 veckor. När doktorn går ut för att förbereda gipsning grinar jag och kramar Ludde så han blir arg.

*dåligt samvete, vad fan har jag låtit min son gå i genom. Legat hemma och haft ont ett helt dygn med brutet ben. Vilken smärta, grinar ännu mer vill jag lova. Känner mig som världens kassaste mamma, hur kunde jag missa....

*ilska, hur kunde gårdagen läkare miss, blir så arg, vill slå nån. Ringer Ola och berättar att det är brutet och att det blir gips, han blir så arg så han börjar flåsa i luren (gör han ALDRIG annars, haha)

*oro, hur ska det gå att gipsa min lilla prins, han är ju envis som synden. Inte kommerhan acceptera att nån tar på hans onda ben och än mindre att dom lägger nåt kallt blött på där, han gillar inte kladd.

*stolthet, gipsningen går bra, underbara läkare som gör det, och dom gipsar ju även "mu" (Luddes ena gosis) så allt görs först på "mu" och sen på Ludde. Röda gips fick dom bägge två. Fick med mig en aningens mallig son hem. Han är stolt över sitt gips och vill visa alla som kommer och låter alla knacka på det om dom vill. Efter en dag hemma tar han sig nu fram som en kanonkula. Några dagars träning och nu kommer han upp och ner från soffan själv. Självklart är han bekvam och bortskämd oxå, men så ska det vara.

Pratade med vc dagen efter (torsdagen) och förklarade att jag kommer göra en anmälan. Tog även kontakt med bohuslännginen, för så här får det bara inte gå till. (resultatet sysn ju i dom 2 nedanstående inläggen). På kvällen på torsdag ringer läkaren upp mig och beklagar det som hänt, jag är arg och väldigt kort mot han. Ifrågasätter han och hur han kunde lova att det inte skulle vara nåt brutet ben. Svaret jag får gjorde mig så arg så jag höll på att gå i bitar... Svaret: Det kunde ju inte jag veta, att det var brutet.

Vem fan ska veta det då? Jag som mamma har låtit min son lida i över ett dygn för att läkaren inte kunde veta, men han var ju väldigt säker på att det inte var brutet. Kommer aldrig någonsin tveka på att be om en andra åsikt nästa gång jag känner mig osäker och jag kommer garanterat inte ta med mig en sko extra om jag nån gång stukar foten igen. Min tro på läkare försvann där och då. Vad betyder en ursäkt efter det svaret?

Måste bara tacka dom goa läkar-tjejerna på Uddevalla jourcentral, för jag tror inte Ludde är rädd för doktorn tack vare dom, och jag fick kraft att kämpa. Tack även till alla som på facebook stöttat och följt oss, ni som ringt, messat eller varit här. Nu har vi bearbetet och rasta av oss allt  (jag har varit ett känslomässigt vrak känns det som, och kanske är fortfarande, men känner mig stabilare nu) Vad som kanske inte är en sån stor grej för andra är ju faktiskt våran värld och vi måste få tjata och älta (mest jag).

Ludde mår bättre än bra och har inte ont av gipset, men han blir ledsen om man råkar säga att då får du gå och göra det eller gå dit. Då säger han med ledsen röst att jag kan inte gå. Så vi tänker på hur vi säger saker och vi försöker mana på och uppmuntra till så mycket annat. Om 1 eller 2 veckor ska gipset bort och då är han förhoppningsvis helt återställd.

Fick precis nu smatal från vc i munkedal, bara mest en upp följning och förklaring om anmälan från deras håll och anmälan från vårat håll. Känns skönt att ha en öppen dialog och kunna få svar. För det är inte vc vi är arga på utan läkaren, som var en staffett läkare och som antagligen inte kommer komma tillbaka dit, vad jag förstod av förklaring från vc nu.

Så tillbaka till vardagen och har du orkat läsa ända hit så grattis, har du fattat vad jag skrivit så tack....

Och tack än en gång alla vänner och familj, stödet har varit enormt och utan det tror jag inte jag hade orkat.


       
7 Februari 2011  | vardagen.... | 4 kommentarer
Hej tjejen! Fy vilken resa ni har varit med om! Ibland har man verkligen otur med läkare. Jag tycker att dom är bra i Uddevalla men när Elliot var 3 månader så hade han haft 12 olika ortopeder om jag inte minns fel. Vi krävde att få ha samma eftersom vi fick olika besked varje gång vi träffade en läkare. Nu gör vi alla besök i Göteborg. Habiliteringen vill att vi ska vara i U-a men vi vägrar - nu bytar vi aldrig =) Jag känner igen smärtan i kroppen av att bära på ett stort barn med gips (!). Elliot har varit gipsad i 13 månader totalt och förra våren så bar jag honom tills jag fick gå och ta kortisonsprutor i axeln. Utan rullstolen hade vi aldrig klarat oss. Men visst är det otroligt hur snabbt dom små trollen anpassar sig =) Hoppas Ludde återhämtar sig fort nu! Hälsa familjen! Massa kramar från oss!!

Webbplats: http://3prinsar.blogspot.com
Skrivet av Maria den 17 Februari 2011 09:53
Blir så arg när jag läser det du skrivit. Att Ludde skulle behöva utså allt det bara för en idiots skull :-I Nä jag har inte heller något till övers för VC. Har blivit bemött så idiotiskt många gånger så jag har givit upp. Ringer ni mera direkt till barnmottagningen. Kom ihåg att det är inte DU som gjort fel utan läkaren. Du gjorde allt du kunde. Kram
Skrivet av Rosita Jonsson den 14 Februari 2011 22:29
Stackars lilla Ludde! Fan va arg man blir när man läser sånt här!!! Jag vet inte vad som har hänt med sjukvården, men jag tycker aldrig att man tas på allvar längre... Hoppas Ludde blir helt återställd och att eran anmällan behandlas med stort allvar! Kram

Webbplats: http://sln.bloggplatsen.se
Skrivet av Sophia den 7 Februari 2011 22:40
Men gumman, duuuuu får ju inte ta på dig någon skuld i lillemans onda. Du har med all säkerhet gjort precis allt du kan, och mer därtill egentligen. Du är strålande bäst! Visst är det häftigt hur de små finner sig i "sina handikapp" Minns när S var bandagerad från midjan o upp till halsen, samt armar, för sin brännskada. Fixade nya tekniker för att röra sig och inte ett pip om att det var jobbigt....förutom när det kunde utnyttjas. Haha! Det var i alla fall härligt att se en strålande glad Ludde idag. Kram

Webbplats: http://www.nogg.se/bunkerbettan
Skrivet av Annanas den 7 Februari 2011 19:11
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Johannah Hedlund                                             Skaffa en gratis hemsida