Ja nu har matte äntligen tagit sig i kragen och tagit sig tid att berätta lite om mig. Hon har fått lite påtryckningar från sin kompis Katarina i Bredånger. Det behövdes. Ja kompis till mig vet jag inte om hon är för hon kallar mig för FETLABBEN med ett asgarv. Nja OK hon är nog min kompis ändå, jag är en förlåtende labb,och förresten så är jag inte fet heller. Så det så. Här om dagen var jag och hälsade på hos min härlige kompis Hedlund i Västansjö. Vi går så himla bra ihop. Inget gnabb där inte. Tuffa tag är det minsann också. Ibland när Hedlund är lite för snabb (han är lite mindre än mig) tar jag helt sonika och biter fast mig i svansen på honom. Mycket effektivt. Det finns så mycket att leka med också, pinnar tex. Ibland tycker matte att vi har lite för larviga pinnar. Dom där som är så små som tandpetare som man nästan kan gömma i munnen och som Hedlund måste kämpa riktigt ordentligt för att få tag på. Matte tycker det ser ut som om vi pussar varandra. Vad gör det om hundra år. Snöklumpar är rätt roliga dom också. Synd att dom går sönder bara. Efter ett tag är vi rätt trötta båda två. Ligger och flåsar lite men har ändå stenkoll på varandra.Sedan, som en blixt från en klar himmel, är det full fart igen. Vi tar några rundor till. När matte och jag är hemma igen käns min bädd go och skön. Åh, vilken kul dag.