Av hela mitt hjärta
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Januari (2019)
>>


Livet tar vändning

Idag, klockan fyra på natten, så kände jag plötsligt att mitt liv börjar ta vändning. Och jävlar vad bra det kändes, nu känns det dock inte lika bra, men som ni alla vet, jag har ett fruktansvärt varierande psyke. På senaste tid har jag börjat få värsta paniken över livet. Herregud, det känns som att jag fyllde 18 ganska nyss. Det är redan ett halvårsedan. Ett halvår har sprungit förbi i en väldig fart och jag hänger inte med. Vad gör jag med mitt liv? Jag slösar bort det på att vara negativ och deppig. Det ska fan bli ändring på det. Livet är inte långt, jag kan dö vilken sekund som helst. Och då har jag inte hunnit göra det jag vill göra i livet. Jag måste börja ta tag i mig själv. Börja se positivt på allt. När jag lyssnar på Promoes låt "Mammas gata" så blir jag på ett sätt ledsen, men det får mig även att tänka till. Jag måste göra någonting åt mig själv. Allt är inte som förut, ingen och inget kan få det tillbaka, det var så lättare förr. Jag gör bara mig själv illa genom att ligga nerbäddad i sängen i ett mörkt rum och deppa. Vad fan är det för liv? Inget att skryta med direkt. Jag har aldrig direkt haft några vänner jag umgås med. Men vafan, gör det bästa av situationen! Jag antar att jag sitter och väntar på att alla andra ska höra av sig & fråga om att hitta på något. Det kanske är dags för mig att ta tag i saker? Men såhär många vänner jag har nu, hade jag inte för ett år sedan. Jag få, men bra vänner kvar från mitt tidigare liv som jag kallar det. Jessica & jag umgås sällan, men jag trivs väldigt bra i hennes sällskap, Rebecca & jag umgås ännu mer sällan. Hon frågade igår om jag ville med in till stan idag, varför gjorde jag inte det för? Gud jag är så puckad!

Jag känner att jag inte direkt får fram i texten vad som gör att jag känner att mitt liv börjar ta vändning. Gör en punkt lista istället!

- Har kommit över ett fruktansvärt jobbigt uppbrott med en kille jag var förlovad med. Det tog ett halvår.

- Har lyckats få många vänner. (Ja, det betyder väldigt mycket för mig, jag fick byta skola pga att jag var utfryst/mobbad.) Vänner är viktigt för mig. Jag har äntligen fått den "bästa tjej kompis" som jag alltid velat ha. En kompis man ringer varje dag, umgås med. Allt sånt. Jag har aldrig haft en sådan, men sen kom Josefine in i mitt liv! På det senaste året har även Douglas fått en stor plats i mitt hjärta, Maral, Lina, Olivia. Jag kan prata med alla i klassen och kommer bra överens med alla. Känns skit bra!

- Börjar sakta men säkert försöka bygga upp en bättre självkänsla och självförtroende. Det tar tid vill jag lova, men det går framåt. Jag har ännu inte riktigt hittat mig själv, men jag är på god väg.

- Vi har en jävligt bra familjerelation här hemma för tillfället, så bra har det inte varit sen jag var typ fem år. Och eftersom det är så, så trivs jag mycket bättre hemma. Är glad osv. Jag och pappa har kommit varandra väldigt nära. Jag har i flera år känt mig oälskad och näst intill hatad av honom. Så är det verkligen inte längre. Min syster stör sig på att vi kommit varandra så nära, påstår att jag smörar för honom. Men vad i helvete? Vad tror hon, för första gången på 18 år kan jag prata med honom, klart som fan man tar vara på det.

- JAG HAR KRAMAT MAMMA! Igår, det var ju mitt mål, det var dock inte världens kram. Hon kom (som vanligt) och kramade om mig, och som alltid, så hängde mina armar ner längs sidorna, tills jag kom på mitt mål. Målet att för första gången, med vilja, krama om min mamma. Så ja, jag antar att jag kramade henne. En halv kram kanske. Men fan, det är bättre än inget!

- Min familj har alltid tyckt att jag är en väldigt självständig människa, trivs bäst med att vara med mig själv, inne på mitt rum, lyssna på musik & teckna medan resten av familjen sitter & ser på film till exempel. Och jag känner att det inte är så lika mycket längre. Umgås mer med familjen. Och det känns bra. Men självklart behöver jag min egna lilla tid varje dag, som jag ägnar åt mina tankar och funderingar kring livet och allt.


Många kan tycka att det jag skrivit är skit fåniga saker, men det är mitt liv. Allt kretsar runt det där. Det är ingen liten skit sak för mig. Det är viktiga saker.
22 Maj 2009  | Everything! | 3 kommentarer
Grejen är att jag inte heller passar in bland dom, därför jag inte umgås med dem längre. Men som sagt jag skulle bli jätte glad om du hörde av dig och ville träffas snart <3
Skrivet av Rebecca den 7 Juni 2009 21:32
Ja det var väldigt dumt av mig. Ibland känns det som att du inte bryr dig om mig alls. Att du väljer alla dina andra balla Kinna/Hyssna vänner före mig. Jag passar liksom inte in där. Jag saknar oss också, jätte mycket.
Skrivet av Linda den 4 Juni 2009 21:22
Ja det var synd,hade vart hundra gånger roligare om du var med! Och jag vill umgås med dig mer! Saknar våran tid jätte mycket. Jag kanske borde höra av mig mer :( Men jag är ju så dum och glömsk. Saknar dig jätte mycket i alla fall!
Skrivet av Rebecca den 3 Juni 2009 22:40
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Tiffany Falkiish                                             Skaffa en gratis hemsida