Det var ju en stor sensation att åka till Stockholm , jag var ju bara 15 år så pappa var ju tvungen att följa med och skriva på kontraktet. Det var ju en stor skillnad att komma från Tarstaborg till Stockholm , man levde ju inte på den tiden som man gör idag. Jag tänker på pappa , han var ju bonde och talade inte samma språk som dom , de hade så mycke fina benämningar.
Dom ställde mej på en stor portal och sa vad jag skulle spela och pappa han satt bakom en dörr och jag tyckte han såg skiträdd ut. Han tyckte att det var som att sälja mej , sa han och satt och tänkte ”måtte hon spela fel så ja får ta`na och åka hem”.
Sen var jobbigt att vara med i ”Malmstenstruppen” , först öva vi i en månad i Stockholm och sen var vi ute i fyra och en halv månad och spela varje dag hela sommaren. Det var ju internationella artister och jag kunde ingen engelska. Det var kineser och danskar och alla möjliga. Sen var det en tjej som hette Ria Elveby , hon var kuplettsångerska , hon sjöng och spela gitarr och hon blev min kompis. Vi var 18 stycken i gruppen och Ria hjälpte mej med vad jag skulle lära mej. Andra året var det ungrare med också.
Malmsten brukade byta artister varje år men jag var med i två och Ria också , det var väldigt roligt. Första året hade vi premiären nere i Halmstad och andra året i Malmö. Det var alltså Halmstad först , så Lund , Värnamo , Gislaved , Alvesta , Strömsnäs Bruk , Ljungby , Älmhult , Sölvesborg , Kristianstad , Växjö , Norrhult , Lessebo , Kosta , Brokulla , Tingsryd , Karlshamn , Ronneby , Nybro , Kalmar , Oskarshamn , Blomstermåla , Hultsfred , Västervik , Jönköping , Norrahammar. I Jönköping hade vi militärmatinè också.
Så var det Nässjö , Sävsjö , Tranås , Vetlanda , Åseda , Ulricehamn , Alingsås , Tidaholm , Mariestad , Skara , Lidköping , Skövde , Trollhättan , Varberg , Borås , Eskilstuna , Flen , Hälleforsnäs , Katrineholm , Malmköping , Näverqvarn , Södertälje , Fagersta , Kärrgruvan , Hedemora , sen fick jag öroninflammation och åkte hem några dagar , så var det Grängesberg , Hofors , Rättvik , Gävle i Furuviksparken där vi hade 8000 personer ena kvällen och 10000 andra kvällen , det var lite att spela för. Så var det Heby , Kungsör , Västerås , Riddarhyttan , Köping , Arboga , Linköping , Ljungsbro och Finspång. Åskan går , står det här , det var i augusti.
Så var vi i Motala , Skärblacka , Boxholm , Mjölby , Kristinehamn , Deje , Hellefors , Lesjöfors , Lindesberg , Nora , Degerfors , Karlskoga , Forshaga , Skoghall , Hofors , Hagfors , Bångbro , Ställdalen och Grums. Sen var det Säffle , Åmål , Storfors , Nykroppa , Kolsva , Kolbäck , Enköping , Surahammar , Hallstahammar och den 13 september i Skultuna. Sen blev det Koppom och så Norska gränsen.
Det var så här att jag fick inte åka hem , det stod i kontraktet att jag inte fick lämna truppen. För det andra hade pappa och mamma ingen telefon , så jag kunde inte meddela dom om nånting. Dom var ju bönder och hade varken råd eller tid att åka och hälsa på mej , därför vart det jobbigt. Jag längta efter mamma och pappa så det var inte klokt , jag kommer ihåg att jag grät om kvällarna.
Varje kväll klockan sex var vi tvungna att gå till parken. Jag hade 18 kostymer att hålla ordning på , jag var ju som en liten Miss China också och gick med nummerlappar före varje nummer. Därför hade jag så många och dom skulle vara pressade och fina. Så skulle jag ju in och spela själv , jag öppnade hela programmet. Sen efter föreställningen så fick vi gå hem och lägga oss , Malmsten satt och räkna in oss varje kväll. Vi fick inte vara ute och slarva inte. Han var bra Malmsten , han var snäll.
Jag har anteckningsböckerna kvar , det kan ju vara roligt för mina barn och barnbarn att se vad farmor och mormor varit ute på för äventyr. Jag har mycke recentioner och jag har det första kontraktet.
Jag hade ju varit oppe på Chinavarietèn och lärt mej att gå som folk , en fick inte gå som en ville , det skulle vara stil. Sen fick jag ju gå som ”Miss China” med de där olika kläderna. Det var nog en tre månader som jag var där , först sydde de opp de här 18 kostymerna , sen var jag ju tvungen att gå på repetioner och spelningar.. Jag fick ju arrangemang på vad jag skulle spela.
Andra året så jobbade jag och Ria Elveby ihop , vi sjöng , joddla och spelade. Det var lite roligare och då kallade vi oss ”Ria och Ingegärd” , jag heter Ingegärd också. Vi hade volangkjolar när vi spela och dansa.
Sen var jag med i nåt som hette ”Karlavagnen” , jag har ett program här. Han som hade revy ”Karlvagnen” hette Karl Axel Lundin. Det här var året därpå , alltså 1945. Vi var 9 stycken och då åkte vi bil. Det var en tjej med som hette Margit Ringvall , hon var med dom där ”Mälartöserna” och hon var nästan svensk mästarinna på dragspel. Det var ju Majken Karlsson och så Margit. Så var det jag och en fransman som hette Adelio , han spela dragspel och så dansa han Chardaz. Vi spela lite ihop också , ”Tre glada spelemän” , Adelio , Margit Ringvall och Dagmar Gustafsson.
Det var Sigurd Ågren som gjort ett potpurri och vi spela olika stämmor , jag spela den första och dom andra de andra stämmorna. Sen hade jag ”En fläkt av Texas och så hade Margit och jag ett cowboypotpurri och var utklädda till cowboys. Det var jätteroligt.
Sen fick vi vara med i baletten , vi var 4 – 5 tjejer och det var ju inte så lätt , jag har ju inte varit så dansant på det viset med benspark och så. Det var det värsta jag varit med om , Carl Gustaf von Cruse var balettmästare och vi fick träna för honom , det var på Bryggaregatan 12 i Stockholm och jag bodde på Fridhemsgatan 56 , 5 trappor över gården utan hiss. Jag hade ju så ont i benen så jag knappt kunde gå , vad jobbigt det var. Men vi tränade och dansade mycke då , vi dansade ju i hela cabarèn. Jag har kontakt med Margit , hon sitter i ett servicehus i Sala med båda benen amputerade , hon har det inte lätt.
Vi hade ungefär samma rutt när vi var ute med ”Karlavagnen” som vi haft med Malmstenstruppen , fast nu åkte vi ju bil. Det var en gammal Packard vi åkte i och vi var ju nio stycken i den och så var det gengas. Efter bilen hade vi en släpkärra på tre ton , när bilen såg en backe så börja han stanna och då fick vi gå ut och skjuta på. Sen var dom ju tvungna att gå ut rätt ofta och röra om i grytan. När en tänker på det , då var det ju besvärligt , men nu kan man ju skratta.
Där framme satt primadonnan och direktörn , sen satt vi fyra bakom och så tre längst bak. Vi hade några pallar där vi satt och när dörrarna öppnades ramlade både pallarna och vi ut , det var inga säkerhetsbälten då. Vi satt trångt , åkte från Ystad till Haparanda i en sån där och varje dag åkte vi. Gemenskapen var bra , vi var aldrig osams fast det var varmt och jäkligt.
Här har jag ett urklipp ”Glada Spexare i Lerbäck övar kuplett på bryggarevind”. Här är vi , Axel , Vatton och jag och så Bertil. Det här med spexarna var ju långt från ”Karlavagnen” , men det är ju roligt att fått vara med om båda sorterna.
Det var ju nästan sensation att komma från Tarsta opp till Stockholm och bli med i nått sånt som ”Malmstenstruppen” , det var fantastiskt. Jag förstod nog inte då vad det var men om jag pratar med nån nu och säjer att jag varit med i ”Malmstenstruppen” så säjer dom att det var väldigt fint , det förstod man inte då. Malmsten var väldigt fin själv och så hade han ju fina artister. Man har ju fått vara med om så mycket som andra inte varit med om , det hände ju så mycket.
Jag fick mitt första dragspel av en farbror som hette Hammarström. Han var försäljare för ”Skandia musik” i Örebro. Vi hade faktiskt inte råd , men han tyckte jag skulle ha det.
Men som jag sa förut , jag öppnade programmet , kom in och gjorde honnör och så spela jag en marsch som hette ”Tripoli marsch” med långt bassolo på. Och när jag gjorde det kom Malmsten ut och presenterade kvällens föreställning. Sen kom Ria ut , hon hade samma kläder som jag och hon hade en gitarr med sej och sen spela vi. En flicka som hette Linnea var pianist och hon satt vid pianot hela kvällen och spelade när de uppträdde. Jag hade tre entreèr per kväll och så var jag ju nummerflicka. Vi hade så mycke granna kostymer som de sytt upp åt oss , vi var så fina så.
Tiden med Spexarna var fantastisk , vi hade jätteroligt , det var nåt extra. Vi var ett bra gäng och Axel han är ju väldigt trevlig. Jag brukar säja åt honom när vi träffas att den roligaste tiden var med dej , det var sån gemenskap. Allt var så bra ihopsatt. Vi åkte runt här i Närke och ner i Östergötland. Ibland spela vi lite dansmusik också. Sen fick jag ont i ryggen och då var det en som heter Gösta Sälg här från Pålsboda som var med några gånger. Kabarèn tog ju nästan en timma och sen fortsätta att spela dansmusik det blev jobbigt , man skulle ju stå och spela hela tiden , det var fult att sitta och spela på den tiden.
Det var Axel som skrev alltsammans , han körde ju dricka och då satt han väl i bilen och fundera ut texter. Varje onsdag kom han till Pålsboda och sålde dricka och då kom han in till mej och hade nån ny text jag skulle lära mej. ”Sätt på dej spelet för nu har jag en ny bit här i huvèt” sa han. Så drog vi igenom den några gånger , det var ju bra att vi hade en lokal nere i källaren så vi kunde träna.
Generalrepetion hade vi alltid på Åsbrohemmet , på alkoholistanstalten. Vi prova alltid på dom om det gick hem. Han hade ju nytt program för varje år , vi körde sommar och vinter och så vart det nytt igen.
Sen sluta vi med ”Glada Spexare” och då börja jag att spela med en kille här i Pålsboda som heter Ingmar Stålmalm , han är mycket duktig gitarrist. Vi spela på bröllop , 50 årskalas och sånt. Vi hade mycke spelning på privata fester och det höll vi på med i kanske 20 år.
Sen börja ju dom flesta att ha kalas på fredagskvällar. Jag jobba på matbespisningen inom skolan och då börja jag fem om mornarna. Jag hann ju lagom hem och snygga till mej och sen iväg och spela och kom inte hem förrän kanske klockan två om natten. Sen var man ju nästan död både lördan och söndan. Så då tyckte jag att vi skulle trappa ner lite och till slut vart det att ”ska vi ta den här spelningen eller inte”. Jag sa att vi skulle ligga lågt för jag hade börjat fått ont i axlarna också.
Sen blev jag pensionär och då börja det igen , nu är det mer än nånsin. Nu spelar jag ju själv men är med i ”Trivselkören” i Hjortkvarn. Vi är överallt och spelar och sjunger. Vi sjunger i kyrkor också och när vi var i Regna kyrka så spela jag dragspel , annars är Lennart och jag med i kören. Nu har vi två olika program så att när vi uppträder på andra ställen så spelar jag för det mesta. Vi sjunger Taube och sånt där och nu har Ingmar Stålmalm blivit med på gitarr.
Så är jag med i Närkes Dragspelsklubb och spelar och vi är ju mycke och spelar bortikring. Vi är väl 13 stycken aktiva och vi tränar varannan torsdag i Hallsberg. ”Trivselkören” tränar varje torsdag och sen har jag varje måndag en sång och musikcirkel på Sköldegården här för de äldre , den har jag haft i fyra år. Dom tycker det är roligt när flickan med dragspelet kommer.
Sen är jag ju på PRO och SPF och jag vet inte allt , det är mycke föreningar och sen är det alla servicehusen inne i Örebro , dom har lite cafèaktigt och då spelar jag och sjunger. Det verkar vara uppskattat. Varje vecka har dom olika underhållare.
Det är kul och när man är pensionär kan man ju hålla på.