Så vansinnigt mag- knipande att först uppleva Olssons enorma försprång och sen se klungan närma sig, Lukas Bauer, kanske Northug, Tobias Angerer, men mest ryssen Alexander Legkov och länge låg Marcus Hellner och Anders Södergren och bromsade klungan, taktikkörde på det där elaka sättet som vi svenskar så sällan gör (och som vi hatar när nån annan gör) och när spurten kom var Bauer slut, Hellner hade alla krafterna - och när Angerer spurtade sig till ett silver kunde till och med den uppoffrande, grovjobbande, slutkörde Johan Olsson hålla Alexander Legkov bakom sig och ta en bronsmedalj det fortfarande skräller om.
Det här...det här är svensk skidåkning som den var på Gunde Svans tid. Och...det är visserligen en individuell sport - men vilken svensk laginsats!

Precis en sådan laginsats som norrmännen kaxigt pratat om innan loppet. Svenskarna kommenterade detta med att det är skidåkning, inte cykel, vi håller på med. Men det fungerade ju onekligen.

Är så glad att Johan Olsson fått sin OS-medalj som han är så väl värd. Den killen har haft sån otur. Tänker främst på VM-07 i Sapporo när detta stod i tidnignarna:

Johan Olsson hade gjort ett perfekt disponerat skiathlonlopp. Men ett par kilometer från mål förstördes hans VM-dag. En italiensk drickalangare sprang i vägen för Olsson och trampade på hans skida.

Nu Johan Olsson har du fått din revansch... Det skrällde nästan mer än Hellners guld. Men det var perfekt upplagt för Hellner. Som Marcus själv sa. -Att få åka och dra ner tempot för Johan var så skönt. Man tänkte på nåt annat och brände inte krafter på sitt eget lopp och tänkte inte på medaljer.

Förrän i slutet. För medaljvittring måste han haft. Grattis Marcus och Johan. Och grattis Anders Södergren till tionde platsen. Så skönt att se!