Efter snart 3 år med Gollum trodde vi oss ha en nästintill 100 %-ig kunskap och vetskap om hur han fungerar i olika miljöer och situationer. Det visade sig emellertid att så var inte alls fallet, eller så finns det minst ett undantag för varje regel. G har alltid varit väldigt lugn och en mycket avspänd hund. Han ställer sällan/aldrig till med några problem. Det är nästan så att vi ibland önskat att det vore lite mer go, fart och attityd i honom.
Häromdagen kom G i kontakt med två japanska spetsar. Inget som vi ens reagerade över, han träffar spetshundar regelbundet utan att något noterbart har ägt rum. Därför blev vi lite förvånade när vår ”filbunke” helt plötsligt förvandlades till en ”blodtörstig kamphund”. Han var som besatt av spetsarna och sökte konfrontation (läs: muckade utav helvete). Det var inte långt ifrån att han började tugga fradga i ren vrede. Vi har aldrig sett honom så tidigare och blev förvånade.
Vid sådana tillfällen skulle det vara roligt och veta vad som försiggår i huvudet på en mops. Beror situationen på:
- Tillfälligheter?
- Personkemin?
- Eller är det fortfarande minnena och tvisten efter de två kinesisk-japanska krigen som upprörde Gollum?
Ännu en fråga som vi aldrig kommer att få svar på.
Annat värdelöst vetande. Är det någon som känner till om hybriden "POM-A-PUG" (blandning mellan mops och pomeranian) har introducerats eller fått fäste i Sverige? En bekant har i sin tur fått höra om denna nya fantastiska hundras från en person boende i USA. Googlade runt lite och hittade fler mopsblandningar, Ori Pei, en blandning mellan mops och shar pei. Duger inte denna hybrid så kanske en Pug-A-MO (mops och american eskimo dog) eller varför inte en Silky Pug (mops och silky terrier).
Eller så nöjer vi oss med rasen mops! Vi har absolut inget emot ovan nämnda raser, tvärtom, men ser ingen anledning till medveten parning mellan dem och mops. Se gärna den informativa hemsidan http://www.allahundraser.com/ för fler "upplysningar och rasfakta".
Igår sken solen på seneftermiddagen och det var upplagt för lite träning och lek för hundarna på den närliggande fotbollsplanen. Stämningen och optimismen var topp,….utom hos hundarna. En föredrog istället att leta efter mat i snön, den andre lade sig ned och ansåg med ålderns rätt att det inte var tillfälle för träning och den tredje och minsta av dem stod bara och glodde som om själva idiotin hade ramlat ner från himmelen. Det vara bara att marschera hemåt istället. Så kan det gå när man ska göra sig till.
Annabel och Gollum - allt annat än träningsnarkomaner...