Drutten & Jena TW

Det sista som överger en är HOPPET!!!!

Inte vetat förräns kl 15 i eftermiddag måndag OM jag skulle kunna genomföra resan till Thailand.
Efter hemkomst igår försärmades jag sakta men säket och tvingades vid midnatt återvända till akuten för mera läkemedel .EKG och utredning.Fick ett rum vid 06 tiden där Herr Knut 1 snarkade det värsta jag hört. Knut 2 pratade i sömnen och där Agda bredvid sprang på toa hela tiden...Kort sagt ingen sömn igen.

Mera kortison.Mera Tavegyl.Försök att vila hela förmiddagen .Öronpropparna jag tog med mig var guld värda även om de inte lyckades stoppa ljudet från personalljud o annat så som kissande gubbar på flaska o stånk.

Vaknade av att hjärtat skenade dubbelslag och tryck igen över bröstet.EKG igen...Orsak all mängd kortison.Prover togs i massor.Överläkaren medicin som höll i rodret.Känns helt okej veta att jag inte har ökad propprisk,ej blödningsrisk,levern funkar fint mm mm.

Så kom EL DOKTOR som verkligen försökt få till att jag skulle kunna åka .
En doggybag mediciner senare med adrenalinsprutor och 100 st Betapred så kommer det nog lösa sig även om första veckan inte är riktigt så som jag önskat mig.

Får se allt nyktert och det är ju bra.Får tänka att det löser sig lika mycket som de kortisontabletter jag ska lösa i vatten varje morgon...Zombie av alla Tavegyl eller så tar de ut varandra.Spidad av kortison kan man bli så som sagt bra med motgift i tröttande klådstillande Tavegyl..

Hur mycket jag hatar Vaccinet Twinrix är väl rätt lätta förstå.MEN som Tony Irving säger .Skulle egentligen skjutit ändå mer på ta nr 2 vaccinet då Fredde o Flisan egentligen inte var krya i fredags och tagit den idag!!!!
Ser mig själv i en mardrömsstart på planet då jag förmodligen hade fått samma urticaria dvs nässelfeber utbrott just där dagen efter och inte nu som i lördags.Får nästan tacka för det blev som det blev.Ska skicka akuten /AVA ett vykort o tala om hur det gick.

Så så tänker jag just nu .Trött,sleten men färdigpackad.Återstår några små ting....men tar det senare när jag vilat huvvet mot kudden ett slag.
Humöret inte milt utan mer halt som utomhus.Klass 1 varning på mig just nu.
På samma vis glad jag kan åka men så oerhörda svängar sista dygnen att mer än jag klarar av faktiskt.Mer än huvvet kan tänka o kroppen beska med.
En klåda jag inte trodde fanns i hela kroppen.Frossan.hettan ,paniken.

Barnen så glada och inga sura miner.Föräldrarna maxade av oro och trötthet.
Förlåt oss kära ni .Era päron är just nu mos ...vi återuppstår till imorgon som ett par mer resfebriga men förväntansfulla föräldrar.Vi ska ju ta er på er livs resa...förhoppningsvis.Vår familjs drömresa som kämptats till i båda tårar o glädje.

Nu är dagen D här och vi höll på falla på målsnöret.......

Thailand here vi come.Det leende landet får ta emot Fam Mupp och ta oss som vi är.......!!!!

För dig nyfikne så landar vi på första stop på lilla paradis ön Koh Hai...där ska vi vara i dagarna 3 och bara VAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!kunde inte valt starten bättre..Det lugnaste placet på hela resan.Just där ska en hängmatta får ta hand om min klådskadade chockade sörjande kropp och vagga mig till en god bok och en kokosnötsdryck i andra handen.Så ser min dröm ut .Räcker långt.

Eller varför inte utan våran lilla Bungalow som ser ut så här.

Precis denna frukost kan de servera mig med hjärtägg.

Mamma oj vad jag hade behövt dig dessa dygn .Få ringa och gråta o vara rädd.Kände din närvaro hela tiden och tänkte ett tag .Nej detta hade jag inte velat du hade upplevt och känt in i.Utan detta helvete hade plågat dig så enormt och stressat dig inför en resa du ändå var rädd inför.
Skönt se att nu tar andra vid.Min storebror stöttat massor och styvfar,nära vänner o familj...men vissa vägar är såna man får gå ensam och dessa dygn har varit sådana.

Ytterligare ett slutord.Min schal jag stickat på.Den är nästan klar.Sicken terapi ligga och sticka istället för riva på kroppen.Att veta var händerna skulle vara och all oro stickades av mig in i schalen.En snäll syster som hade snus gav en prilla natten i natt.Tänk så lite som behövdes.Men när hjärtat slår volter o någon satt sig på bröstkorgen då blir man djävligt rädd.Livrädd över att nu tar det slut .This is it.Den dödsångesten den ska jag nu bearbeta.

Så hejdå Sverige med all sin väta och snö och klass varningar...mot ett land som snabbt kan utvärda Tsunaimvarningar med sina farliga djur och annat som kan hända.Men inte är det jag tänker på först när jag tänker Thailand...nej det är vattnet,stranden,värmen,maten,vilan,färderna ,shopping och framförallt det leende folket som ska le mot vår lilla och min väns familj i 3 veckor!!!
Jag tänker leva ända till jag fyller 40 år på kvinnodagen 8 mars därnere hoppas jag .Jag kommer återigen överlista sånt här skit som drabbar och ta mig ur.Jag vill inte nu då få Hepatit A som jag riskerar .Ska bara äta kokt mat o sköta den biten.
Jag ska inte stressa för det ökar på klådan.Oddsen är det kan sitta i en månad...hmmmmm så ja jag planerar vara prickig och klådsam...klädsam hela semestern.I bästa falla kan det vara över om en veckan.Vem vet? Tur man inte vet om sig och kring sig.

Så folks även om man är avund andra människors göromål så måste man först ha vandrat i deras mockasiner 100 mil för att få rätt proportioner i sin avund.Vet att många gläds åt oss och resan och har sund avund.Gör det men IDAG och två dagar tillbaka hade ingen behövt vara varken grön ,brun eller gredelin.Det vill jag lova er.

Den enda jag mer om är att Herr Otur stannar hemma.//Åsa