Startsidan Blogg Fotoalbum Kärlek i livet Vänner Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Vems fel?

Mamma förstår inte vad hon gjort för fel eftersom jag har depressioner och min bror har Aspbergers. De har nog gjort sitt bästa. Aspbergers är väl dessutom ärftligt! Men svårt att påverka!
 
Det enda jag kan komma på som skulle kunna vara föräldrarnas fel är att jag kan inte minnas en gång som jag haft en ensam stund med mamma. Så fort  man hade en ensam stund så var det nån annan som kom och trängde sig in.
 
Minns en gång då jag försökte få uppmärksamhet, men det gick inte eftersom så fort någon såg mig så var det någon annan som skrek eller gjorde nåt annat.

Sen så var det en sak till. Man behöver ett ställe där man kan vara ifred.
Och eftersom vi var 7 personer kunde man inte vara ifred nånstans.... Det var alltid livat och människor överallt!

Kan ibland känna så på kören också... Det var kul fram tills mamma började. Först var det kul, sen började Maria. OK, det kan jag väl gå med på. Men lite grann kändes det som om min frihet berövades. Och när sen mamma började. Får jag inte vara ifred nånstans.... Man behöver nånstans nångång, nåt eget. Nåt som bara är mitt!!! Var/vad är det då?
Tycker inte att jag ska behöva sluta i kören eftersom jag var först... Jag kan inte vara mig själv när mamma och Maria står och lyssnar över axeln på allt man gör. Sätter sig vid samma bord när det är fika..... Försök lära känna nån annan. Jag vill vara ifred!
Står och väntar när man ska gå hem... Ska börja stänga in mig på toa få se om de står kvar. Säkert.
I Umeå ska mamma trycka in sig i vårt rum!! Det blir för mycket. Jag vill inte!!
 
Sen så har det väl aldrig varit nån vidare bra stämning hemma hos oss.... När min bästis föräldrar skilde sig kunde jag inte förstå det. För de skrek aldrig åt varann. De gjorde saker tillsammans. Men hemma hos oss så skällde mamma på pappa om det var ett hål i strumpan. Det fick han höra i flera timmar. Så är det fortfarande... Älta, älta,  älta.

OK, man kan konstatera att det är ett hål i strumpan, men man behöver inte ha det som ett argument i en hel dag!


       
9 Mars 2010  | Livet i allmänhet | 2 kommentarer
Ja det är inte lätt. Förstår inte varför mamma din behöver va i dina hälar hela tiden. Prata med henne och säg vad du känner/ kanske du redan gjort det.. Du är ju vuxen.. Jag hoppas du mår bättre igen min vän.

Webbplats: http://www.nogg.se/ankiskrypin
Skrivet av Anki,Tösen och Gosen.. den 10 Mars 2010 07:57
Helt spontant så tycker jag att din mamma ska och bör sluta i kören, säg ifrån att du vill ha något som är " ditt eget"! Jag skulle inte drömma om att tränga mig in i mina barns fritidssysselsättningar...aldrig i livet...stå på dig!!!.....kramar från mig <3
Skrivet av Kajsan den 9 Mars 2010 19:18
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Elisabeth/Lizette F                                             Skaffa en gratis hemsida