Då har jag ÄNTLIGEN haft möjlighet att själv borsta min älskade häst igen :-) Jag har ju inte haft någon som helst balans i mina ben sedan min senaste olycka...Jag fick ju ledbanden rejält uttänjda i vänster knä och har till och från hoppat på kryckor sedan i mitten av december-SUCK!
I måndags (påskdagen) hade jag i alla fall premiärborstning av Herkules! Det var verkligen JÄTTEMYSIGT och Herkules verkade tycka att det var roligt att träffa Matte igen. Vilka mustacher han har i år!!! De är SANSLÖST långa och till och med lockar sig på mulen-URSÖTT!
Han var verkligen lugn och kärvänlig och verkade förstå att hans Matte fortfarande inte var helt kry... På gårdsplanen testade jag även några enkla övningar:backa, sidoförflyttning och följa efter min hand. Han verkar såklart komma ihåg det jag lärt honom och det är ju roligt. Efter ca 2 timmars borstning kom så hovsalgaren som vi väntade på. Herkules hade ju som VANLIGT lyckats göra sig av med en sko...SANSLÖS är han med detta. Nu har vi börjat sko hästarna för min "gamla" hovslagare och hon hade lite nya ideér om hur vi skulle få honom att behålla skorna på!!!
Jag har ju tidigare skott mina hästar med sidokappor, men detta tyckte inte den förra hovisen var bra. Jag har bara goda erfarenheter av sidokappor då jag tycker de sitter bättre på hoven. Dessutom trycker de inte på "spetsen" av hoven, utan jämnar ut trycket till sidorna av hoven. Han fick även så kallade halvrunda skor, vilket ska göra att han "rullar" undan snabbare med framhovarna. Då han är oskodd bak, blir han "snabbare" bak och trampar därför av sig sina egna skor :-) Än så länge sitter skorna kvar (det är ju en hel vecka sedan), så vi får hålla tummarna!
Trist är dock att Herkules medryttare har sagt upp sig :-( Hon måste eventuellt söka jobb på annan ort, så det kan man ju förstå. Jag är dock LIVRÄDD att Herkules ska få fång, då han för årstiden är ovanligt fet-USCH! Jag hade hoppats SÅÅÅÅ MYCKET att hans "nya" medryttare skulle rida honom ett antal dagar i veckan, men så blev det inte :-( De passade dessutom UTMÄRKT ihop, då hon var liten och lätt och mycket duktig ryttare! Nu har jag annonser ute efter medryttare, men det är JÄTTESVÅRT att hitta någon! Tyvärr är det många barn som hör av sig och vill rida... Känns hemskt att behöva avspisa dem, men Herkules är "något" för mycket häst för en 11-12 åring :-) Dessutom vill jag mer än gärna att den som rider honom även tränar för instruktör, då han behöver fräscha upp sina kunskaper. Jag är ju dessutom mycket noga med att medryttaren är lugn och försiktig med honom. Dels GIVETVIS för Herkules skull, men även för min...Jag blev ju så OTROLIGT ridrädd efter min förra häst Maggan, så jag trodde ALDRIG att jag skulle sätta mig på en häst igen-tills Herkules dök upp :-) Jag vill verkligen INTE att Herkules blir rädd och stressad ute i skog och mark, då det är viktigt för mig att ha en häst jag känner mig trygg på.
Mamma Mat har varit till OTROLIGT stor hjälp, då hon och hennes rara styvdöttrar har tagit sig an Herklules några dagar i veckan. Det är UNDERBART att de är så måna om honom och jag är OÄNDLIGT tacksam att de hjälper mig så mycket. Utan dem, Mannen och min kära Mor, hade jag fått sälja Herkules för längesedan, då jag i princip har varit sjuk sedan han kom i juni 2008-USCH!
Nu blickar vi framåt igen och hoppas på att hitta en trevlig medryttare som stannar lite längre... Dels så jag slipper ha KONSTANT dåligt samvete för Herkules och dels för att den lilla fetknoppen ÄLSKAR att pysslas om och komma ut på tur :-)
Innan jag kan börja rida själv igen..., har jag i alla fall skaffat "nya" träningslekar för mig och Herkules! Jag har precis i dagarna fått så kallade "klickerkort"! Här är det med andra ord klickerträning av häst som jag menar!!! Man har ju länge tränat delfiner och hundar med klickerträning och givetvis fungerar det även med hästar. Då Herkules ÄLSKAR att "använda huvudet" tror jag han kommer att tycka om klickerträningen. Vi får se hur det går...får hålla er uppdaterade!
Tills nästa gång, Kramar från mig!
