Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


*suck*

Känns både bra och dåligt just nu.

Är jätteglad och tacksam för det stöd och uppmuntran och peppande jag får av dom runt omkring mig. Det betyder mycket. =)

Känner mig allmänt förvirrad för tillfället. Vill känna, men kan inte riktigt...vågar inte.
Har så svårt att våga känna positiva känslor. Det tar tvärstopp inom mig när jag försöker. får nästan en känsla av panik.
Ändå vill jag så gärna börja kunna känna igen. Jag är inte riktigt levande annars. Jag är som nån jäkla zombie inuti...halvt levande bara.
Ibland känns det jäkligt skönt...men oftast nu för tiden känns det väldigt jobbigt.
Hur ska jag kunna leva ett vanligt, normalt och tillfredsställande liv, när jag bara är halvt levande...?
Men starka känslor skapar panik hos mig...både negativa och positiva känslor.
Det är inte bra...inte bra alls. Det var bra förut. Förut älskade jag att vara "avstängd" känslomässigt, som jag kallar det.
För att känna höll på att ta livet av mig. Jag orkade inte.
Men nu har det vänt. Nu vill jag känna...men vågar inte.
Att lära mig våga känna igen är en process som kommer ta tid...och så är det bara helt enkelt.

Det svåraste är att försöka förklara för andra hur man mår och varför.
Om man inte själv har upplevt liknande är det i stort sett omöjligt att förstå.
Alla söker svaren hos mig. Min familj, mina vänner, främlingar...till och med läkarna vill ha svaren från mig. Hur fan ska jag kunna ge alla svar på hur och varför, när jag själv inte har en jävla fucking aning om hur och varför?!
Om jag satt inne med alla svaren, så skulle jag väl för fan inte sitta i den situationen jag är i nu?
Så sök inte svaren hos mig....det är väl snarare jag som ska söka efter svaren hos andra. Läkarna till exempel.
Jag kommer till dom med mina problem och vill att dom ska hjälpa mig, för jag har ingen möjlighet att hjälpa mig själv. Jag söker deras hjälp desperat... Men då frågar dom mig, vill ha svaren från mig, vill att jag ska förklara för dom varför jag mår som jag gör och vad jag tror skulle kunna hjälpa.
Det vet väl för helvete inte jag! Då skulle jag väl blivit bättre för längesen?!
Blir så trött på dessa läkare ibland...

Ofta känner jag att jag inte hör hemma här, på denna plats, på denna jord...i detta liv. Så känner jag när jag mår riktigt dåligt, när jag inte längre kan se ljuset i tunneln...när mörkret omger mig.
Jag hoppas innerligt att sommaren för mig sig ljuset tillbaka in i min själ och lyser upp mitt sinne och värmer mitt hjärta.
För just nu är det mycket kallt inom mig...

"Det blåste i mitt inre, en iskall höstlig vind.
Och frosten i mitt sinne, drev pärlor till min kind.
Och kylan trängde utåt, och härdade mitt skinn.
Och huden blev en fästning, som inget släppte in."

Ur låten "Sån vill jag bli" av Björn Afzelius.

       
18 April 2010  | Lite allt möjligt | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida