Ensam....Ensamheten tär... Mer ensam än någonsin tidigare....
Och ändå är mina syskon och syskonbarn här hos mamma och pappa.... Kanske därför jag känner mig så ensam.. Den enda som är ensam!! Bokstavligt talat!!
Ingen märker om jag lämnar rummet, ingen saknar mig... Ingen undrar ?....
Och känslan är det som betyder mer än det som är det riktiga. För även om det inte är som det känns, så kan jag inte tränga undan känslan... Och borde inte heller tvingas!!