Nu låter jag Majbjörn berätta en kort historia om en man med aggressioner.

/Linda

En man med aggressioner mot blommor i allmänhet och tulpaner i synnerhet går förbi rabatten. ”Där står ni och ser så ståtliga och vackra ut. Det är som att ni räcker ut en osynlig tunga mot mig som varken är ståtlig eller vacker”, tänker han när han tittar på tulpanerna som har ränder i både orange och rött. ”Ni hånar mig, jag tål er inte”. Han tar upp en kniv som han alltid har med sig att försvara sig med alternativt hota med. Nu var det försvar, självförsvar. Han snittar med dämpad frenesi alla tulpanerna i rabatten tills inget annat än stjälkar utan blomma söker sig upp mot ljuset. Blommorna och blomblad ligger utspridda och täcker jorden i rabatten. Han borde känna sig nöjd, men även om han känner ett visst lugn när verket väl är utfört känns det ändå som en klump i magen när han ser på förödelsen. Han ger blommorna med sina tomma stjälkar en sista blick innan han suckar djupt och vänder sig om.

Hon går förbi sina favorittulpaner, tulpanerna som hon velat fota för deras skönhets skull. Tulpaner som är randiga i orange och röd. Men nu ser inte tulpanerna ut som hon minns dem. Tulpanerna sträcker sina tomma stjälkar mot himlen och jorden runt om dem är täckt med blomblad. Hon tänker: ”Vilken dåre gör en sådan här sak”. Hon låter honom komma fram ur skuggorna ur fantasin.

/Majbjörn och Linda