Ömma, ömma, ömma.

Fötterna demonstrerar, fötterna har fått nog.

Fötterna vill ha frihet, här i sin egen sko.

Så känner jag just nu. Tårna i alla fall. Jag fick rycka in och spela Skogsmulle idag när förskolan skulle till skogen. Men det är ganska svårt att spöka ut sig. Skogsmulle har ingen speciell utklädnad för att dölja ansiktet, bara en peruk. Så att barnen inte skulle känna igen mig vore konstigt. Så pass känner även dom barnen mig. Ja ja sagt och gjort jag klädde på mig det som fanns och kom till skogen. - Hej Anders, ropade barnen glatt. Det var bara strunta i det och spela vidare.

Till saken om fötterna då. Jo jag vet inte om ni testat att pressa ner fötterna i ett par 38:or. Nu räknas inte ni som har den storleken, för då är det ju ingen konst. Ni kan i stället prova på att göra samma sak i ett par 34:or, så kanske ni förstår bättre. Eller förresten, gör inte det. Det är inget jag skulle rekommendera i alla fall. Det gör ont. Jag vet inte hur många varv jag fick vika tårna. Åt alla håll dessutom. Så mina tår är väldigt ömma. Jag funderade ett tag på att ta mina vanliga skor, men hur skulle det se ut om Skogsmulle kom utan sina näbbskor. Ja nu är det gjort och jag tror inte jag kommer att rycka in fler gånger. I alla fall inte med dom skorna. Sen är jag som sagt så välbekant med förskolebarnen.

Kollikokk!

I morgon kommer mor och far hit också. Trevligt att dom vill hälsa på. Dom har lovat att jag ska få gå på Kisskonserten ändå, även om jag är borta en bra stund på lördagen.