I torsdags fick vi en underbar liten dotter :)

Under tisdagen började värkarna och under onsdagen var dem mer smärtsamma. På eftermiddagen blev det bara värre och värre. Klockan elva på kvällen ringer jag förlossningen, men dem trodde inte att det var dags. Jag var förstföderska och har inte gått över tiden så det kunde inte vara dags. När jag blir otrevlig mot Tobbe och nästan avlider av smärtor är det dags, men inget av det här hände ;) Jag skulle ta ett varmt bad, det var det sista jag ville för jag låg i sängen med ispåsar över hela mig, men gjorde som dom sa.

Måste bara säga att Tobbe låg i sängen med mig hela onsdagen och påminde mig om andningen, han har vart ett sånt otroligt stöd, utan honom hade jag inte fixat det så bra.

Fyra timmar senare ger jag upp och ringer igen, då fick jag komma in för en undersökning. Jag var väldigt öppen och sa då till kvinnan jag hade pratat med tidigare att inte konstigt att jag haft så ont, då säger hon men vilken tur att du tog ett bad. Då var jag nära att bli förbannad!!

Från det att vi kom in till att barnet kom ut tog det 12 timmar, jag var helt öppen tidigt men barnet ville inte sjunka ner. Det blev väldigt utdraget, jag hade inte sovit sen i måndags och sen kräktes jag hemma. Jag var så utmattad att jag orkade inte riktigt mer, barnet fick tas ut med hjälp av en sugklocka, det är jag tacksam för men det första jag säger när hon kommer ut är vilken conehead!! :)

I det stora hela var det en bra förlossning, även om den var tuff särskilt tiden hemma. Jag är inte avskräckt iaf :)

Ett friskt barn kom ut, vilka lungor hon hade!! Enda sen dess har jag haft riktigt svårt att slita blicken från henne. hon är bara för söt och underbar!!