Påbörjande en promenad med Zmilla i Sjögestad skogar igår. Det var tryckande värme, stora grå moln på himlen och flugorna surrade i luften. Hallonbuskarna hade torkat ihop till några bruna sorgliga historier och gräset hade ändrat färg från frodigt grönt till ljusgult... men vänta nu!

Där, kom en svalkande bris som susade så vackert i trädkronorna och vad var det där? Något rött, där under den bruna hallonbusken. När jag väl fått syn på ett smultron så såg jag massor röda små bär längs med skogsvägen. Jag gick hem och hämtade en burk och började plocka.

När man plockar smultron i kort kjol och linne blir man lätt ett "easy target". Efter en stund så orkar man inte ens bry sig om att myggorna sticker för det gjorde ju ändå inte ondare än de 42 pissmyrorna som just befann sig i mina gympaskor.

Vad gör de om en spindel kliver omkring på mig, det är inte var dag min kropp är en vandringsled till nya spännande äventyr för en annan?

Fästingar är ju aldrig trevliga, men tänk, det är inte alla som får en kompis som i smyg följer dig vart du än går och njuter av dig varje sekund som den får vara med dig?

Nä man ska vara glad att det är sommar, och varmt.

När himlen började mullra och burken började fyllas med bär styrde jag kosan hemåt samtidigt som jag tänkte på att burken är verkligen halvfull och inte halvtom.