Igår var jag lycklig.
Ni vet sådär lycklig som man är när man är kär.
Nu menar jag ABSOLUT INTE att jag är kär, men ni förstår känslan.
Jag kunde inte låta bli att le, jag skuttade fram, skrattade åt allt och ingenting. Jaa, jag var i stort sett kär, men jag kunde liksom inte förstå i vem eller vad...
Skum dag, men huvudsaken var att jag var lycklig.

Idag känner jag att jag borde ha tagit bättre hand om den känslan.
Idag är jag totalt nedstämd. Kanske t.om. lite känslokall.
Likgiltig.
Jag tror inte jag har dragit på smilbanden på hela dagen, i så fall har jag gjort det utan att mena det.

Underligt hur humöret kan ändras så snabbt.
Det är synd, för jag har inte varit sådär glad på länge som jag var igår.

Jag har ju så klart mina spekulationer, men jag säger inget.