Im not a god, I was misquoted.
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Min top 100 - plats 80-71

Ja då fortsätter min lilla lista helt enkelt.

80.
Oceans Eleven (2001)
En riktigt härlig måbra-film med skön stämning. Originalet Storslam i Las Vegas hade lite samma känsla men var samtidigt en ganska seg tillställning. Här lyckas man på alla fronter och kombinerar kemin mellan stjärnorna med en jäkligt smart film.
Även om uppföljarna inte håller samma klass så gillar jag båda. Ytterligare uppföljare verkar dock vara helt uteslutet, delvis på grund av Bernie Macs bortgång.

79.
Dumb & Dumber (1994)
En helt underbart rolig film med massor av sköna skämt. Jim Carrey hade ju ett väldigt flyt efter genombrottet, men att Jeff Daniels skulle vara en så komisk pärla hade inte jag väntat mig. Han är ju verkligen inte bara "the straight man" för Carreys skämt, vilket jag trodde på förhand.
Sedan tycker jag Mike Starr (deras storväxte förföljare) är mycket underhållande i sina, ofta komiska, biroller.

78.
Clerks (1994)
En film jag blev väldigt överraskad av första gången jag såg den. Den verkade lite kul så jag hyrde den och det startade min fascination för Kevin Smiths fantastiska manus. Tekniskt kvalitét på filmandet och sådant ska man väl inte undersöka för noga i Smiths filmer utan bara bli road av allt som kommer ur skådisarnas talorgan.
Jag säger bara..."Im 37!!"
Sedan kan jag rekommendera Smiths liveframträdanden. An evening with Kevin Smith och dess uppföljare. Han är mycket rolig att lyssna på och håller inte direkt igen när han berättar privata historier.

77.
The Twilight Samurai (2002)
En mycket rörande film som jag verkligen föll för. Den handlar om en lågt stående samurai som kämpar för att ta hand om sin familj efter att hustrun gått bort. Han hånas av sina medsamuraier, men så händer något som eventuellt kan hjälpa honom. Hiroyuki Sanada är mycket bra i titelrollen.
Intressant vinkel på samuraifilmen där man fokuserar på personen och inte själva fightandet.
Det är en japansk film kanske jag ska tillägga.

76.
X-Men (2000)
Jag såg väldigt mycket fram emot den här filmen när den var på gång eftersom det var min favoritserietidning när jag växte upp. Bryan Singer har verkligen lyckats fånga stämningen och karaktärerna från serien. Även om min favoritkaraktär inte fysiologiskt stämmer överens med förväntningarna så gör Hugh Jackman ett strålande jobb som Wolverine.
Denna filmen blir lite av en symbol på listan för superhjältegenren för det finns en hel del bra, speciellt då Spider Man-filmerna.
Hade Bryan Singer fortsatt sitt regisserande även i trean så skulle jag nog kunnat ha med X-Men som en trilogi då jag tycker att tvåan är helt i klass med denna. Men trean är en så fruktansvärd besvikelse. Även om det är ett bra filmhantverk så har Brett Ratner gjort det till en one-linerfylld historia som inte alls griper tag i karaktärerna som sina föregångare. Men det värsta av allt...man har helt gått ifrån handlingen i serierna. Vissa viktiga karaktärer är knappt med och ödet hos andra är också en stor avvikelse. Detta skötte Singer mycket bättre.
Så regissörsbytet mellan X-Men 3 och Superman Returns slutade med två halvdanna filmer. Den förstnämnda hade behövt Singers djup och Metallgutten hade behövts friskas upp med Ratners humor.

75.
The Three & Four Musketeers (1977-1978)
Här är underbar nostalgi och två av mina absoluta favoritfilmer under uppväxten och jag har sett dem så många gånger. Så jag blev väldigt lycklig när jag såg att de hade kommit på dvd. Nuförtiden väldigt välanvända dvder. Från början var det tänkt att det bara skulle bli en film men som delades upp i två utan att skådisarna informerades. Så det blev lite fnurror på trådarna innan de ekonimiskt kompenserades.
Regissören Richard Lester lyckas på ett strålande sätt balansera mellan humor och allvar, där man i versionen från 1993 med Sheen och Sutherland mfl hela tiden väljer humorn före allvaret när det krävs ett val.
Sedan så är rollistan helt makalös. En av mina absoluta favoritskådisar Oliver Reed har en sådan pondus och karisma och lyckas så väl i rollen som den känslomässigt ärrade karaktären Athos.
Men andra namn som måste nämnas är Michael York, Richard Chamberlain, Raquel Welch, Christopher Lee, Geraldine Chaplin (Charlies dotter), Faye Dunaway, Jean-Pierre Cassel (Vincents pappa), Roy Kinnear och till sist det komiska geniet Frank Finlay. Ja som ni förstår så tycker jag att skådisarna gör ett bra jobb...

74.
The Usual Suspects (1995)
Tidigare nämnde Bryan Singers regidebut är en mycket smart film med intressanta vändningar i jakten på Keyser Söze. Även här är håller rollistan en mycket hög klass med skådisar som inte alltid syns i de största rollerna.

73.
One Flew Over the Cuckoo’s Nest (1975)
Denna film har jag ofta haft högt på favoritfilmerlistor, så jag blev lite förvånad själv när den hamnade så långt ner som den gjorde. Och temat för de här tio filmerna verkar ju vara ett starkt kollektiv i form av otroligt bra rollistor, för det stämmer ju givetvis även in på denna film. Med Jack Nicholson uppbackad av namn som Danny DeVito, Christopher Lloyd, Sydney Lassick, Brad Dourif, Will Sampson och som den mästerligt elake sjuksystern Louise Fletcher.
En både rörande och rolig film.

72.
The Stunt Man (1980)
En film som jag såg för första gången ganska nyss och som jag verkligen föll för. Ett mycket smart manus där i stort sett varje scen tar filmen i en ny riktning. Den handlar om en man som flyr från polisen och stannar hos ett filmteam som stuntman för att gömma sig.
Han faller naturligtvis för den kvinnliga huvudrollsinnehavaren eftersom hon spelas av den underbara Barbara Hershey.
Stuntmannen spelas helt strålande av Steve Railsback, man hanmnar ändå i skugga bakom den karismatiske Peter OToole som den lite galne regissören till filmen i filmen.
Dessutom finns det en intressant dokumentär om inspelningen som var allt annat än problemfri. Jag har en gång listat de jag tycker borde fått en Oscar men som inte fick det och där var regissören Richard Rush givetvis med. Han gör ett jättejobb med att fånga genialiteten i manuset.
En kul detalj också, precis i början flimrar en smal och ung James Avery förbi som senare blev mer känd som Uncle Phil i Will Smiths The Fresh Prince of Bel-Air.

71.
The Blues Brothers (1980)
En av de absolut bästa musikalerna som gjorts. För det tycker jag faktiskt att det är, en musikal alltså. Den täcker i alla fall in alla kriterier för en sådan och har många fanastiska musiknummer med både klassiska artister såväl som det otroligt kompetenta Blues Brothers-bandet. Sedan var John Belushi en underskattad sångare.
Där var ju en person som kunde fått sig en otrolig filmkarriär om han inte gått bort så tidigt. Han kunde verkligen skådespela, och då inte bara komiska scener.
Det är ju också en härlig kemi mellan Dan Aykroyd och nämnde Belushi. Aykroyd har även varit med och skrivit manus.

Ja nu blev det mycket text denna gången, men det är lätt att gå igång när man beskriver så här bra filmer, särskilt sådana som inte är så kända som man vill tipsa om.

Och som tidigare...fortsättning följer...



"Eli Cross (Peter OToole): Sam, this picture is my child. What would you say if the studio said your daughter Jennifer would look better with her fingers chopped off?
Sam (Allen Garfield): Well, being an insecure writer, Id call my agent and get a second opinion. "

ur The Stunt Man

18 September 2010  | Film | 1 kommentar
The Usual Suspects på 74:e? Finns många filmer som jag kan tycka borde vara högre men förstår att det är hård konkurrens... trots det måste väl ändå den filmen få en bättre placering? :)

Webbplats: http://www.nogg.se/edvardsson
Skrivet av Jonas den 18 September 2010 23:46
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Peter Edvardsson                                             Skaffa en gratis hemsida