Det är konsitg..
När jag har dig vid min sida, när vi pratar om det mesta och mår bra av varandras sällskap, just precis då kännas allt så bra, precis som man vill att det ska kännas. För att senare vara ifrån dig och känna att att vi inte är på samma plan eller har samma syn på saker, då kännas det som att något är fel och att känslorna lurar mig..

Jag må va autistisk i mitt tänkande men inte när det gäller kroppskontakt. Jag är fysisk. Jag vill ha närhet, kramar, pussar, pill i håret, hålla hand, sova tillsammans, vakna tillsammans, allt det där som tillhör, gärna varje dag. Det är där jag känner att något felar, det är där vi går isär. Men alla är olika, ser på saker olika, har olika åsikt, olika tankar, olika behov, och så även vi. Jag vill tro och jag hoppas att det bara handlar om olikheter, olikheter vi inte har pratat om. Olikheter som kommer att bli likare.

Jag föll direkt och jag föll ordentligt! Jag vill ligga kvar, låt mig ligga kvar <3