Det har nu gått 1 vecka sedan Tussi fick lämna oss... Det gör så ont i mig, jag saknar henne så... Fortfarande trillar mina tårar... tänker hela tiden på sången, En sliten grimma hänger på sin plats, En blank nött sadel hänger på sin pall och när du frågar varför jag tårar bär och till svar min Tussi borta är... Att livet kan bli så svårt att hantera... Varför skulle du bli så hårt drabbad av kolik????? Min älskade underbara häst... Ingen mer ridtur för dig o mig... Ingen mer släd tur... Det som både du o jag älskade så! Tänk när jag gjorde i ordning selen med bjällan, ja då stod du där med dina öron så framåt:) Då visst du så väl vad vi skulle göra... Tänk när vi for fram i nysnön så det yrde om oss... Det var du o ja det Tussi! Det gör så ont...
