Det är inte lätt att vara positiv.

Absolut inte när man blir nedvärderad direkt om man försöker göra någon förändring.

Jag hatar den här tiden på året. För det är kärleken, gemenskapen och givandets tid.

Jag ger och ger. Det är inte roligare att ge! Inte alltid!

Jag är det svarta fåret, det femte hjulet, den som rubbar allt. Den som förstör allting endast med min närvaro.

Om jag ändå kunde ta Pusi med mig överallt! Hon är en av de få som verkligen tycker om mig. Hon kan vara ganska irriterande emellanåt, men det är samtidigt ett tecken på att hon behöver mig.

Öppna dörren! Bjud in den ensamme. Skicka en hälsning till någon som har det svårt. Som är ensam.

Man kan faktiskt vara ensam utan att vara helt ensam. Det är en hemsk ensamhet när man är ensam i ett rum fullt med människor. När det känns som om alla ser igenom en och talar över huvudet på en.

Jag hatar den här tiden!