Lilly Bergström
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Det där med uppfosrtan..

Jag är en individ som ständigt stör mig på saker och människor, både på gott och ont. Och nu har jag hittat ännu ett ämne att irritera mig så jävla mycket på.
Läste i aftenposten nyss, en artikel om en familj som förlorar sin 14 åriga son på grund av droger och kriminalitet.
(Hur vida han dog av en överdos eller tog livet av sig på grund av droger minns jag inte, orkar ej heller googla upp tidningen igen och leta upp artikelt eftersom att ja ligger så gott i soffan.)
I vilket fall som helst, föräldrarna skyller pojkens död på myndigheterna, då det under många försök bett om hjälp. Detta hade avslagits av både socialtjänst och andra inblandade enheter.
Föräldrarna menar med andra ord att om pojken hade fått hjälp i tid, hade han varit i liv nu.
Men nu kommer den stora frågan:

Hur kan man som förälder sitta och skylla en sådan här tragedi på någon annan?
Samhällets ansvar är självklart att hjälpa det medborgare som behöver hjälp, men någonstans brister det ju ändå från första start.
För är det inte ens egen familj som ska bära ansvaret för sina familjemedlemmar, att lära ut att man inte sysslar med skit, att ge utegångsförbud, indragen veckopeng och en smäll på käften om så behövs när man gör fel?
Ett barns uppfostran och dess värderingar är väl inte samhällets uppgift?
Dessutom var pojken 14 år, 14 år! När jag var 14 år lekte jag fortfarande med Barbies och gick runt i rosa tyllkjol med prinsesskorna köpta på leksaksavdelningen.
Okej, där löjg jag, var för tjock för att ha barnkläder sen gick jag i sexan typ.
Men ni förstår mitt resonemang. Föräldrarna måste ju ha vetat om situationen.
Varför tillåter man ens sin 14 åriga son att sätta näsan utanför dörren efter något sånnt här? "han hamnade i fel gäng" såntdär är bara skitsnack.
Umgicks jag min bror eller min syrra med människor som inte var lämpade för oss när vi var mindre, så förbjöd våra föräldrar oss helt enkelt att fortsätta med det.
Nu menar jag inte olämpliga som judar eller marknadsfolk, utan helt enkelt struliga ungar som kunde få in oss konservativa barn på fel spår.
Hade min morsa eller farsa fått reda på att jag rökt hash, hade dom personligen åkt och hämtat mig, under pistolhot tvingat ur mig vem som gett mig skiten, och sedan själv rett polisutredningenmot dem.
Jag menar, man skyddar väl sitt barn till varje pris, om det så innebär att flytta till en ny stad, låsa in honom i en isolerad cell i två månader.
För trots allt, äpplet faller inte långt ifrån trädet och ett barn spelar väl i många fall sin familjs principer och normer?
Min åskit är att struliga ungar kommer från struliga familjer, med vissa undantag.
Sen, visst finns det alltid situationer där der kräva professionell hjälp, det är inte så jag menar. Det jag menar är att föräldrarna aldrig behövt låta det gå så långt som det gjort.
Människor är väldigt glada i att skylla ifrån sig, men är det egentliga ansvaret inte tilss största del ens eget?
Är det inte förälderns uppgift att fostara sin avkomma och lära vad som är rätt och fel? Eller är det kanske bara jag som är cynisk och bitter?


30 December 2010  | Seriösa ting | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Lilly Bergström                                             Skaffa en gratis hemsida