|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (5) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (3) |
|
| (8) |
|
| (5) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (7) |
|
| (6) |
|
| (7) |
|
| (5) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (4) |
|
| (7) |
|
| (9) |
|
| (8) |
|
| (8) |
|
| (6) |
|
| (9) |
|
| (9) |
|
| (6) |
|
| (12) |
|
| (10) |
|
| (10) |
|
| (17) |
|
| (32) |
|
| (8) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 284 |
| Kommentarer: 76 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
What to be? What to do?
Jag känner alltmer hur rätt det är för mig att inte studera något inom psykologi, hur intressant jag än tycker att ämnet är. Ett tag var jag helt inriktad på att försöka komma in på psykologprogrammet, och jag har även funderat på att läsa till socionom eller beteendevetare. Jag har också läst en kort kurs i psykologi, som var spännande.
Men sedan övergav jag de tankarna av olika anledningar. Även i jobbet på ÅSS har jag mer och mer släppt arbetsuppgifter som att gå på en massa (i olika grad) tunga föreläsningar etc., och gått över till mer administrativa och prakiska sysslor. Detta har känts som en nyttig riktning för mig.
Jag tror verkligen att vissa människor som brottats med psykiska problem är extra bra lämpade för att syssla med psykologi och bli t.ex. psykologer eller kuratorer. Några anledningar kan vara att de brinner extra för ämnet, kanske har extra stor empati och kan dra nytta av sina egna erfarenheter både i studier och arbete. Jag trodde tidigare att jag var en av dessa människor men det är jag nog inte, i alla fall inte när det gäller att ägna sig åt ämnet professionellt.
Jag grubblar så mycket som det är och har ofta känt att jag har alldeles för mycket kunskap om ångest och annan psykisk problematik - även om delar av min kunskap förstås hjälpt mig och gett mig mycket. På det stora hela blir jag dock helt enkelt bara ännu mer förvirrad än vad jag redan är av alltför mycket teori. Och så upptagen med att tänka på psyket generellt och mitt eget psyke specifikt, vilket ofta är det sista jag behöver.
Därför är jag väldigt glad att jag valt att inrikta mig på engelska och språk istället. Det ger mig kraft och ger näring åt min kreativitet. Hur spännande jag än tycker att psykologi är, så räcker det för mig i nuläget att veta det jag redan vet, att mer på hobbynivå plocka upp lite ny kunskap här och var (främst om mindfulness och ACT) och att försöka vara rädd om mig själv - delvis med hjälp av den kunskap jag har om min egen psykologi och psykologi allmänt.
Sen så ska man förstås aldrig säga aldrig. Om tio år kanske jag sitter där i terapirummet, och är terapeut istället för klient. Men det känns väldigt otroligt och avlägset just nu. Och det får vara så. Det känns till och med riktigt bra att veta hur det känns, så att säga.
Så det så.
: )
|
|
11 Januari 2011
| Allt och inget
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
