Alltså jag gillar att möta folk det är inte det men sitter man och kör så många mil som jag gör så blir rätt trött på folk som åker i sina bilar/lastbilar/bussar och vad det nu är för nåt och som vägrar att hålla ut en liten bit när dom möter en lastbilutan dom envisas med att ligga mitt i vägen och precis innan mötet inser dom att det är för smalt och får bromsa.....man sitter där och ser ner på en förskräckt eller förbannad förare som tycker att han ska äga vägen oavsett storlek på hans/hennes fordon.

Som chaffis så håller man sig så nära kanten man vågar vid varje möte men vad hjälper det när motparten gör tvärs om.....

värst var han gubben i mercedesvrålåket som mötte mig på en smal väg i Trollhättan och vägen räckte inte till för möte med lastbil och jag såg honom och saktade in och rullade sakta fram för jag hade ingenstans att ta vägen men han hade flera möjligheter att stanna och släppa förbi mig men icke då han körde vidare och jag såg hur möjligheten till ett smidigt möte blev omöjligt och tvärstopp blev det....jag står still han kör fram och stannar och förbi kommer han inte....och han sitter kvar som ett fån....va i hela...en stund avlöper och jag hoppar ur hytten och går fram.

Han bara sitter där och ser förvånad ut, och rullar ner rutan, du kan inte backa en aning till vägen där borta så vi kan mötas frågar jag snällt...nej det går inte blir svaret du får backa istället säger han, ja nu finns det ingenstans jag kan backa in så du får backa om du är så snäll säger jag....men icke då tegelvägg så då härsknar jag till lite och säger nu backar du bort annars sitter vi fast här till imorgon.

Han måste ha fattat vinken och backar bort mycket sakta...säkert i protest för han är nog inte van att flytta på sig.

Och vi kan mötas men någon högre tanke om honom hade jag då rakt inte när jag körde förbi....man skulle ha tryckt till kofångaren men min lite....bara lite ¤%# nått sånt....

Och sen har vi dom där besservissarna som bara ska om till varje pris...med bilen full av barn och frugan sittandes bredvid skrikande vid synen av mötande trafik....vad vinner man på sånt, och minns sex gånger denna vecka var det väldigt nära till kollision med mötande. usch vilken inställning...syniskt sätt och se på sina medmänniskor.

Han med Epatraktorn på en riksväg utanför Jönköping skulle man ju velat pungsparka för han fick jag ligga bakom i ca 2 kilometer i 35....hur kul är det och ingen möjlighet till omkörning......fy fan vad enkelt det vore för en sån att köra åt sidan och släppa förbi men nähä...sakta sakta trots starkhorn och hellysen samt en kö bakom så flyttade han sig INTE förrän han svängde av på en mindre väg...NÖT!

Så nu vet du lite hur min vecka sett ut men nån ljusglimt har det allt varit för jag har agerat vägsamarit två gånger en tjej hade kört av vägen och slagit i huvudet i ratten så förbandsväskan åkte fram och man fick trösta lite samt ringa 112.

Och familjen som kört av vägen och behövde bärgare fick hjälp att ringa samt sitta i hytten till bärgaren kom...tur att det inte var samma väntetid som vid snökaoset....några timmar utan en halvtimma, men en varm hytt är att föredra framför en bil på snedden i diket och dom små pojkarna fick stora ögon när dom fick sitta i en tradare, ja pappan och mamman såg rätt nöjda ut och dom fick även godis så dom led ju inte precis.

Så min arbetsvecka blev lite strulig men det är ju inget ovanligt.

Så nu ska jag inte göra nåt alls ikväll utan slöglo på tv för min älskling kommer inte hem förrän 21 från Danmark och då ska det mysas....under en filt i tvsoffan.

Och imorgon blir det sovmorgon och förhoppningsvis vackert väder för en lång promenad i min nya kappa och handskar som köptes i Sthlm i veckan...lyxigt värre men man måste snoffsa till sig för sin kille:) och sig själv.

Trevlig helg och bloggandet kanske fortsätter i helgen....med tanke på längden på detta inlägg.........och jag bitter inte då ge mig en öl så är vi kvitt:)

Kram

Marie