Kultur, litteratur, grekisk kärlek, konst, Irland, film, belgare
Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2020)
>>


Gerry (Gus van Sant)

Jag ligger i soffan och tittar på Gerry (Gus van Sant, 2002). Jag är inte säker på att det är rätt film att se när reptilhjärnan styr- eller så kanske det är just rätt film för ändamålet.
Den börjar med två killar i en bil. De kör i flera minuter. Jag lyckas nästan övertyga mig själv om att detta är vad som kommer att visas i nästan en timme och fyrtio minuter- och inser dessutom att jag i det fallet troligen skulle ha lurat mig själv till att uppskatta det på grund av en patetisk liten fäbless för pseudo-konstnärligheter i den stilen som jag kan ha ibland. Fnittrar lite roat åt killen som "liknar Matt Damon" (som för övrigt är Matt Damon). Efter ett tag är de två huvudpersonerna (som båda heter Gerry) faktiskt ute ur bilen.
När de börjar prata blir jag först förvirrad och tror att jag råkat få tag på en dubbad version. Sedan inser jag att det trots allt är engelska de talar. Finner mig därefter frustandes av skratt åt alla möjliga scener som inte är menade att vara roliga. Gerry och Gerry går, jag skrattar. Gerry står på en hybrid mellan klippa och sten medan den andre Gerry säger åt honom att hoppa ner, jag skrattar. Att Matt Damon-Gerry hade en tröja på huvudet vid ett par tillfällen var också förskräckligt roligt, troligen för att jag först trodde att det var en mycket malplacerad stickad mössa för att därefter se det som ett par kaninöron.
Jag blev mer än en gång övertygad om att de bytt plats på skådespelarna- är det inte Matt Damon-Gerry som står på klippstenen nu istället för den andre? Nähä. Det var visst bara jag som var paranoid och trodde att Gus ville luras. Gerry och Gerry fortsätter att gå, det promeneras mycket i filmen, Gerry och Gerry traskande i öknen får mig att tjuta av skratt när jag insett det- att de går mycket.
Av någon anledning ryckte jag till vid varje scen som inte enbart innebar gående eller naturbilder- allt från att Gerry stannar till och kliar sig till att Gerry hoppar ner på marken.
Sedan känner jag att jag gillar filmen också, såvida ingenting fruktansvärt avskräckande hinner hända under dess sista sjutton minuter.

Edit: Den var bra.
20 Januari 2011  | Film | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




12.000 webbutiker! | alltomklader.se
(c) 2011, nogg.se & Jean Paul Marat                                             Skaffa en gratis hemsida