|
Kultur, litteratur, grekisk kärlek, konst, Irland, film, belgare
|
|
|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
|
Mars (2024) |
|
|
|
|
(45) |
|
(38) |
|
(6) |
|
(75) |
|
(21) |
|
(13) |
|
|
|
|
Inlägg: 198 |
Kommentarer: 12 |
|
|
|
|
|
|
|
|
Guinea Pig-filmerna
Jag tittade faktiskt på alla, även om jag fick samla mod i en månad efter "Flowers of Flesh and Blood".
"Guinea Pig: Devils Experiment" (Satoru Ogura, 1985) var elak.
"Guinea Pig 2: Flowers of Flesh and Blood" (Hideshi Hino, 1985) var vidrig. Det spelar ingen roll att jag mådde otäckt på grund av en avtändning på doktorsknark, det faktum att jag nästan, nästan seriöst ville hugga en yxa i huvudet på mig själv några timmar senare för att sluta tänka på filmen gör den till en ganska säregen upplevelse. Det var sången i slutet. Fy satan så ruggigt det var.
"Guinea Pig 3: He Never Dies" (Masayuki Kuzumi, 1986) var skitrolig. En kille psykar folk han känner genom att visa inälvorna för dem. Sina egna inälvor. Exhibitionist där.
"Guinea Pig 4: Devil Woman Doctor" (Hajime Tabe, 1986) var ful. Ful och rolig. Lite ond, japansk Monty Python sådär.
"Guinea Pig 5: Mermaid in the Manhole" (Hideshi Hino, 1988) var äcklig. En massa infektioner och förruttnelse.
"Guinea Pig 6: Android of Notre Dame" (Kazuhito Kuramoto, 1988) var mest konstig. På ett ganska irriterande sätt.
|
20 Januari 2011
| Film
| 0 kommentar
|
|
|
|
hittabutik.se - 12.000 webbutiker!
| ehandelstips.se - allt om ehandel
|
|
|
|
|