21 januari 2011, dagen då vi tog farväl. Jag viste att det skulle kännas, men jag trodde inte att det skulle kännas så mycket och vara så jobbigt.

Vi började rullade runt kvart i elva, ett lunch stopp i Västerås och sedan vidare mot Dalarna och Söderbärke. Jag hade intaladt mig själv att det skulle gå bra och alla var ganska glada som vid en vanlig släktträff eller nått, även när vi stod utanför kyrkan. Men när vi väl gick in genom kyrkans dörrar så var det som att vi gick in i en annan värld. Alla tystnade och blev sammanbitna, nu var det på riktigt. När morfars sambo sedan klev in i kyrkan så gick det inte att hålla tillbaka längre, tårarna samlades i ögonen på mig, hon såg så liten, ensam och ledsen ut.

Vi satte oss i bänkarna och inväntade kyrkklockarnaoch när första ringningen kom så brast det, tårarna rann ner för mina kinder och så fortsatte det genom hela sermonin. Prästen pratade om hur morfar var som person och lite vad han gjort i livet. Samtidigt som tårarna rann så kunde jag inte låta bli att le, det han sa var så sant! Han var en varm, öppen och ärlig man som stod för sina åsikter och som var älskad och omtyckt av så många.

Orden finns inte för att förklara den känsla som fyllde mig igår. En stor personlighet och viktig människa har tagits ifrån oss. Han lämnar efter sig fyra barn och elva barnbarn som kommer att minnas denna dag med stor sorg och smärta. Hade han själv fått bestämma skulle gårdagen firats med en ända stor fest innehållande mat, dryck och glädje. Jag hoppas att vi alla kommer minnas honom som den, glad, social och givmilda man, far, morfar/farfar, vän och granne han var.

Alrik Berglund 1928-01-03 --- 2010-12-18
begravning 2011-01-21
Vila i frid! ♥