Nog för att jag tycker att Markis de Sade verkade vara en mycket obehaglig filur- Sodoms 120 dagar är definitivt den otäckaste bok jag läst och lyckligtvis har jag förträngt stora delar av den- men jag tycker lite synd om honom när jag läser detta (i "Who´s who in gay and lesbian history" av Robert Aldrich och Garry Wotherspoon):
"In that year [1772] he visited a bordello in Marseille, gave the prostitutes some aphrodisiac they thought were poison, and had his man-servant sodomise him. For these crimes the fugitive Sade and his man-servant were sentenced to death, and were burned "in effigy"-their portraits were burned."
Då vet jag det. Jag ska aldrig någonsin bjuda på lustförhöjande samtidigt som jag låter min betjänt penetrera mig.
