Hej på er!
Jag vet inte vad det är med mig men inspiration till bloggen har jag faktiskt haft! Det kan komma under dagen, kanske när jag sitter på hästryggen. Men sen när jag kommer hem då orkar jag bara inte blogga. Vilken latmask va!!
Lite uppdatering om hästarna:
Snart har Kastor varit i Vreta kloster runt 1,5 månad och det har gått bra. Minus broddtramp och nåt lurt med munnen. Det har iallafall visat sig att han har fått en hingsttand i överkäken som remontnosgrimman helt enkelt störde och det avhjälptes genom att ta bort nosgrimman och höja upp bettet lite grann. Detta är min alldeles egna analys och det verkar idag som att han var en helt ny häst. Phuu.. hoppas det håller i sig på den positiva sidan.
Broddtrampet har han inte heller lidit så mycket av då jag har lagt om galoppbandage varje dag så ingen smuts kommer ner i såret. Det såg också jättefint ut idag så jag hoppas det går mot ljusare tider. :) På torsdag åker han hem igen lillprinsen!
Milda Makter sköter sig jättebra också. Sanna hjälper mig med henne just nu och det fungerar bra! Jätteskönt att bara ha ett stall att åka till och inte två varje dag iallafall. Den lösningen ar hjälpt mig mycket i vardagen kan jag lova. :)
Jag har börjat att hoppträna igen efter en tids uppehåll och det är skitkul! Än så länge är det Wengo som får åka till Larsa och han är ju väldigt grön när det gäller att hoppa lite högre hinder och svårare serier. Det är ju lite "Skyddad verkstad" att bara hoppa på hemmaplan och lite annat att bege sig iväg och se andra hinder, miljöer och hästar.
Larsa och jag har bestämt att gå försiktigt fram med honom och bygga upp hans "hoppstyrka". Tror det är en utmärkt plan!
Jag känner att det finns bra material att jobba med i Wengo. Kanske man kan bege sig ut och tävla lite med mer rutin av hoppträningarna... Det ser jag fram emot!
På hemmaplan har det ju också hänt lite. Zmilla flög på den här hunden.
Det är grannens Grand danois. Eller "grannen danwan" som Danne och jag kallar honom. Han väger 85 kg och han är stoor. Man kan ju tro att det är en pinne han håller i munnen på bilden ,men det är det inte, det är en trädstam!
Zmilla tyckte iallafall att han var ett lämpligt mellanmål för dagen och flög på sitt byte...
...men blev genast nedslagen och trampad på. Naturligtvis. Hon skrek så mycket att jag aldrig trodde hon skulle sluta. Blev livrädd. Vi avaktade en stund och hon lugnade ner sig. Var stel i några dagar. Idag är det en vecka efter händelsen och hon verkar helt normal trots omständigheterna. Hon kunde dött! Hoppas hon lärt sig en läxa nu!!
I övrigt möter Danne och jag våren här hemma i Karlshov.
Det hann tyvärr bli mörkt igår under premiärgrillningen. Men gott blev det för det! :)
Trevlig helg!