|
|
|
|
|
Må
|
Ti
|
On
|
To
|
Fr
|
Lö
|
Sö
|
| | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | | |
| |
April (2024) |
|
|
|
|
| (1) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (4) |
|
| (4) |
|
| (3) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (1) |
|
| (2) |
|
| (6) |
|
| (2) |
|
| (1) |
|
| (3) |
|
| (4) |
|
| (33) |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Inlägg: 73 |
| Kommentarer: 9 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
 |
FEL FÅNGE
Kvinna i toproll, Man i bottomroll, Extrem bondage, Smärta, Hård piskning, Cock and ball torture, Bloodsports, Analt sex
Fången
*****************************************
Denna novell är en fantasi av det mörkare slaget. Den har aldrig varit tänkt som något annat än just en fantasi. För er som finner en vandring i dom mörkare delarna av människans psyke skrämmande eller på annat sätt obehagligt, får jag be att sluta läsa nu. För er andra; välkommen till min fantasi på egen risk.
******************************************
Han vaknade upp, totalt förvirrad, blödande från otaliga sår, fastkedjad mot en kall stenvägg. Genom ett litet fönster i en grov trädörr på mosatta väggen kom ett svagt ljus. Han hade ingen aning om var han var, eller varför han var där, men insåg att det inte kunde vara bra. En mörk skugga dolde fönstret. Efter några minuter slogs dörren upp, en kort muskulös kvinna flankerad av två mänskliga berg stod i öppningen.
-Så, du har vaknat?
Han såg förvirrat på henne.
-Vad är meningen? Var är jag?
Hennes röst var iskall.
-Du är här för att svara på mina frågor, inte ställa några. Jag vill veta vem som skulle ha smuggellasten som du hade med dig och vem som skickat dig med den?
-Vilken last? Jag vet inget!
Hon gjorde en snabb gest mot en av männen som omedelbart gick fram och gav fången ett hårt slag i magen.
-Bara en liten försmak. Nå, ska du berätta?
-Jag vet inget!
-Ta loss honom och ta in honom i kammaren.
Hon vände på klacken och gick ur cellen. Dom två vakterna låste upp bojorna och drog brutalt med sig fången genom en lång korridor och in i en stor tortyrkammare. Stor, men välfylld med alla upptänkliga pinoredskap. Kvinnan stod med ryggen mot valvöppningen och plockade med något på ett bord. Utan att vända sig om beordrade hon vakterna att slita av fången kläderna och att spänna fast honom på sträckbänken. Efter en kort stund låg fången, utsträckt och sårbar i sin nakenhet. Kvinnan vände sig om, nickade mot vakterna och sen mot valvöppningen, inte så mycket för att fången skulle kunna fly som för att få dom ur vägen. Hon gick långsamt fram mot fången.
-Det är nästan så att jag är glad över att du inte vill berätta. Och vet du varför?
Hon tog ett tag kring fångens haka och tvingade honom att titta på henne.
-Jag älskar det här arbetet, det är därför jag är så bra på det. Så, berätta nu för mig om lasten… Från vem? Och till vem? Bespara dig själv smärtan, om du berättar nu kommer din död att bli smärtfri, annars…
-Men jag vet inget om någon last! Jag är bara en legoknekt!
Desperationen hördes tydligt i hans röst.
-Stackare… Du vet inte vad som väntar dig.
Hon drog fram en kort kniv och la eggen mot fångens bröstkorg, tryckte till och drog långsamt knivbladet ner över hans kropp. Hans skrik ekade i kammaren när ett tunt sår öppnade sig tvärsöver hans torso. Hon böjde sig ner över fången och slickade långsamt i sig en del av blodet som trängt fram.
-Mmmmm, färskt blod, smaksatt med skräck och smärta.
Med munnen färgad av blodet reste hon sig från fången och gick bort till ett fyrfat. Plockade nästan förstrött upp ett par smala metallstavar som legat i det för glödgning.
-Vi kan ju inte slösa på det goda.
Långsamt förde hon brännjärnen över hans sår för att försluta dom, hans skrik ökade i styrka för varje sår hon behandlade.
-Så, berätta nu det jag vill veta. Vem vet, du kanske till och med får leva då.
-Snälla… Jag vet inget!
-Vilken otur då.
Hon slängde iväg brännjärnen och lät sin handskklädda hand leta sig ner över hans kropp ner till hans blotade skrev. Klämde till hårt runt pungen. Fångens skrik gick upp i falsett i sina bedyranden om sin oskuld…
Hon släppte taget och gick bort till bordet, kom tillbaka med ett par långa piskor med metallklädda snärtar.
-Om du inte börjar berätta nu kommer jag att släppa loss dom två på dig med den här.
Hon nickade bort mot vakterna. Han hade börjat inse att det inte spelade någon roll vad han sa, hon skulle ändå fortsätta, den enda informationen som kunde bryta behandlingen kunde han inte ge, för han var oskyldig. Hon tittade kallt på honom, väntade en stund och nickade mot vakterna. Dom kom över till sträckbänken, tog loss fången, bara för att binda upp honom mot ett lågt kors. Så lågt att han stod på knä mot det. Med piskorna i händerna ställde de sig bakom honom. Kvinnan kom och ställde sig framför honom, greppade hans hår och böjde hans huvud bakåt så hon kunde se in i hans ögon.
-Nå???
Frågan möttes av tystnad. Hon släppte honom, tog ett steg bakåt och nickade. Monotont rytmiskt började vakterna piska honom med hårda slag. Metallsnärtarna slet upp långa sår över fångens ryggtavla och hans skrik ekade än en gång i kammaren. Efter vad som för honom kändes som en evighet och när hans skrik började mattas gjorde kvinnan en gest och vakterna slutade sitt värv och steg tillbaka. Hon tog fången under hakan och lyfte upp hans huvud så hon kunde se hanns ansikte.
-Hämta en hink vatten, väck upp honom.
En av vakterna utförde ordern. Lätt uppfriskad av vattnet över huvudet och den blodiga ryggen tittade fången upp på sin plågokvinna.
-Snälla, jag vet inget…
-Inte redo än? Vet du, på slutet av piskningen lät du som en kvinna. Ska jag låta dom två behandla dig som en eller ska du berätta det jag vill höra?
-NEJ!!!
-Berätta då…
-Jag vet inget!!!
Hon släppte hans huvud och nickade mot vakterna. Den förste gick ner på knä mellan fångens ben och fumlade med sina hosor. Fången kunde känna något hårt pressas mot sin bakre öppning, han försökte pressa ihop den men i sitt försvagade tillstånd kunde han inte bjuda något motstånd. När vakten fått in sitt grova ollon körde han in sina armar under fångens bundna och stötte till. Fångens huvud åkte bakåt när han stönande skrek ut sin smärta. Hans ögon mötte kvinnans och i hennes kunde han se hur hon njöt av hans smärta och förnedring. Vakten började knulla honom med kraftfulla stötar, han drog ut till bara ollonet var kvar sedan stötte han in med full kraft. Gång på gång. Kvinnan satte sig framför fången, studerade honom noga. Lät sina händer glida över bröstkorgen. Händerna stannade vid bröstvårtorna, hon lekte lite med dom sen tog hon dom mellan tummarna och pekfingrarna och började nypa. Hårdare och hårdare. Vakten fortsatte sin brutala våldtäkt tills han fyllde fången med sin säd. Han höll sig kvar en liten stund innan han drog sig ur. Kvinnan släppte sitt grepp om bröstvårtorna lutade sig lätt tillbaka.
-Så? En till? Eller ska du berätta?
Fången tittade tyst upp mot henne och skakade tyst på huvudet.
-Den andre är grövre. Och jag vet hur jag ska få det att bli ännu värre för dig. Hon grävde lite i en ficka och höll upp två ringar. Utsidan av dom var försedd med vassa knottror.
-Om jag sätter dom här på hans kuk kommer han att slita sönder dig, och han kommer att kunna hålla på länge.
Fången stirrade på ringarna, han kunde inte föreställa sig att dom kunde passa på en kuk, dom var alldeles för grova. Kvinnan tittade upp på den andra vakten och vinkade till sig honom. Vakten ställde sig framför henne, löste upp sina hosor och släppte dom till golvet. Fången kunde se att ringarna skulle passa, inte nog med det, dom skulle sitta åt också. Men van hand trädde kvinnan på den första ringen och satte den halvvägs ner på det långa skaftet, den andra placerade hon direkt bakom ollonet. Hon kupade ena handen runt vaktens pung och började slicka ollonet. Den kraftiga kuken växte och fången kunde se hur ringarna började skära in. Hon höll upp lemmen framför fången.
-Sista chansen.
Han såg på henne med bedjande blick. Hon skakade på huvudet och gav vakten en klapp på den styva kuken.
-Då så. Sätt i gång!
Vakten gick ner på knä bakom fången. Hans grova händer bände isär skinkorna på fången och med en kraftfull stöt körde han in den grova kuken ända in till roten. Skriet som fången gav ifrån sig hade kunnat väcka döda. Dom vassa knottrorna rispade insidan av fången. Vakten började stöta hårt och brutalt, noga med att vrida lite i varje stöt för att hela tiden plåga nya delar. Kvinnan böjde tillbaka huvudet på fången med ett hårt grepp i hans hår, böjde sig fram och kysste honom intensivt. Njutningen lyste ur hennes ögon. Hon släppte taget om håret, tog ett nytt tag om bröstvårtorna och började nypa igen. Vakten fortsatte att pumpa sitt plågsamma organ in och ut med oförminskad kraft. Efter ett tag släppte hon taget, bara för att dra av sig handskarna och gräva in naglarna i fångens bröstvårtor när hon började om igen. Hon hade slipat tummnaglarna för situationer som den här, naglarna började långsamt arbeta sig igenom huden så att droppar av blod började sippra fram. Hon slängde en blick mellan fångens ben och upptäckte till sin förvåning, och glädje att han började få stånd. Utan att ta fingrarna från bröstvårtorna lutade hon sig fram och kysste hans panna. Hon viskade så tyst att bara hon själv hörde.
-Underbart, helt underbart.
Hon märkte en sak till, fången hade börjat göra motjuck, små men ändå synliga motjuck. Suckande av njutning började hon vrida naglarna för att få maximal effekt. Fången kved och skrek om vartannat av den obarmhärtiga behandlingen. Plötsligt grymtade vakten till och tömde sig i fången, han drog sig ur och blodet rann ur det uttänjda hålet. Kvinnan släppte nästan beklagande taget om fången, tittade in i dom dimmiga ögonen.
-Väck honom igen, lägg honom på bordet och sätt fast armar och ben.
Vakterna utförde skyndsamt och inte allt för varsamt orden och fången låg snart, dyblöt utsträckt på bordet. Kvinnan beordrade vakterna att försvinna och inte komma tillbaka på ett par timmar, hon ville njuta av det här offret ensam. Hon drog fram ett mindre fyrfat så hon bekvämt kunde komma åt det, plockade åt sig en kanna vattenutspätt vin och satte sig grensle på fångens mage. Försiktigt hällde hon dryck i hans mun, såg till att han kunde hinna svälja innan han fick mer. När hon såg att hans ögon blev klarare ställde hon undan kannan, såg nästan kärleksfullt ner på den plågade mannen och sa milt.
-Så, redo att berätta, eller ska jag fortsätta?
-Snälla, jag vet inget…
-Underbart.
Det var det enda hon sa innan hon sträckte sig efter en smal tång. Hon nöp fast den i ena bröstvårtan på fången och med andra handen plockade hon en tunn nål från fyrfatet. Spetsen på nålen glödde ilsket när hon tryckte den genom bröstvårtan. Skriket som kom visade att drycken gjort verkan. Hon tog ytterligare en nål och stack den i rät vinkel mot den andra så att dom kom att blida ett kors. Ett nytt skrik blev belöningen för hennes behandling. Hon upprepade behandlingen med den andra vårtan nöjd med hur fångens smärtfyllda rörelser fortplantades till hennes kropp. När hon var klar med brösten kanade hon längre ner på fångens kropp, långsamt, nästan sensuellt, hela tiden med ögonkontakt tills hon satt över hans ben. Hon tittade ner på hans nu endast halstyva lem, log för sig själv och började smeka den. Konstigt nog, trots smärta och utmattning reagerade den som hon ville, den började styvna. När den var helt styv avbröt hon arbetet, tog fram en läderrem ur en vattenfylld skål. Hon band den hårt kring roten på kuken.
-Troligtvis ditt sista stånd… Så, ska du berätta???
När hon inte fick något svar plockade hon åt sig några lite grövre nålar. Hon nöp tag i huden på fångens penis och mage och trycke långsamt igenom nålarna så att den styva lemmen nålades fast mot magen. Ytterligare en rad med nålar fästes på det som nu var utsidan. Tack vare remmen så var fångens stånd konstant trots den intensiva smärtan.
-Om du bara visste vad jag njuter av det här.
Orden trängde igenom hans smärtdimmor och han tittade på henne med bedjande blick. Tyst viskade han.
-Jag vet inget… Snälla, tro mig…
Hon böjde sig fram mot honom och log.
-Vet du, det är nästan så att jag tror dig. Men jag måste vara säker. Så därför…
Hon lossade hand- och fotbojorna från bordet och med ett fast grepp i hans hår drog hon upp honom från bordet. Varsamt och nästan kärleksfullt ledde hon bort honom till en hängande ram med ett grovt nät i. Hon band fast nålarna mot nätet så att varje rörelse han gjorde skulle generera smärta i dom perforerade kroppsdelarna.
En hink kallt vatten fick honom att vakna till, sen tog hon en tunn metallstav och började systematiskt behandla fångens bak och lår. Det fanns fortfarande tillräckligt med liv i honom för att få honom att skrika och rycka med kroppen. Smärtan var så intensiv att han till slut svimmade med ett lågt gnyende.
Kvinnan tog en välbehövlig paus och funderade på hur hon skulle gå vidare med detta offer, hon ville dra ut på sin njutning så länge som det bara gick. Precis när hon var på väg att försöka väcka up fången igen så slogs dörren upp och en av hennes medhjälpare visade sig i öppningen.
-Sa jag inte till dig att lämna mig i fred?
-Meddelande från befälhavaren, han sa att det var viktigt.
Han lämnade fram ett stycke pergament till henne. Med ökande förvåning läste hon meddelandet, tittade bort mot fången och sen på sin medhjälpare.
-Han är oskyldig! Få hit en läkare! NU!
En vecka senare satt hon bredvid den före detta fångens säng i sjukavdelningen, hon hade inte förmått sig att komma hit tidigare även om hon hade velat det. Hon strök med handen över hans panna där han låg försjunken i en drogframkallad sömn. Hon viskade tyst:
-Visst, det var ett arbete för mig, men du gav mig mer njutning än någon tidigare.
Till hennes förvåning öppnade han långsamt ögonen och tittade på henne.
-Du ska veta en sak, innerst inne njöt jag också…
|
25 Mars 2011
| NOVELLER
| 0 kommentar
|
|
|
 |
|
