....då jag hör Harapoppan lockar på sin fru....

I tisdags flög fru Harapoppa ini köksfönstret. Lite omtumlad, satt hon sig på kylboxen, som stod på altan. Hon tittade på fönstret, lyfte på vingarna, och flög iväg. Herr Harapoppa satt i holken och kollade läget.

Sa till Per-Ola att vi skulle kolla hur hon mådde, men hon syntes inte till.

På onsdag kvällen hörde jag lockande ljud från holken. Han satt och lockade i holköppningen. Sa till Per-Ola att nåt inte stämde, att han inte skulle locka nu, då han hade en fru redan. Jag kände på mig att nåt galet. Vi drog iväg på vårt äventyr på fjället och på lördagskväll, då vi kom hem, fanns ingen uggla i öppningen. -“Dom jagar eller ruvar”, tänkte jag, men innerst inne kändes det som, att jag egentligen visste…..och min magkänsla hade rätt.

Då jag var ute med Thai för kvällspinken, såg jag fjädrar på gräsmattan, gick runt husknuten….och där låg hon, i mitt jordgubbsland.

Något djur hade t.o.m. hunnit smaska på henne. Jag blev så ledsen, så tårarna bara trillade….

Mina tankar gick direkt till ungarna/äggen. Ligger det ägg i holken, eller är det nakna små uggleungar, som nu är föräldralösa? Vad skall man göra?…Det är ju trots allt naturens gång…., men det gör ont i hela mig på kvällarna, då jag hör hur han flyttar sig från träd till träd och med sitt hjärtkärande lock, hoppas på, att hon skall komma hem igen ♥