Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok Om mig Videoklipp Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<
April (2024)
>>


Positivitet...och negativitet.

Jaha...vet inte vad jag ska skriva.
Det är som svårt att skriva ofta, eftersom mitt liv i stort sett står still och det inte händer särskilt mycket.

Väljer då att lägga in lite annat i bloggen...som låttexter jag tycker har ett bra budskap eller stämmer med hur jag själv känner och tycker...eller dikter eller lite humor...
Privata tankar är jag oftast för trött för att skriva mycket om, eftersom jag har så många komplexa, djupa, och ibland väldigt dystra tankar, som jag inte är helt säker på folk vill läsa om.

Allting ska ju vara så jävla glatt och käckt och positivt och hurtigt hela tiden. Klarar inte av sånt, om jag ska vara helt ärlig. Sånt driver mig till vansinne!
Positivitet i all ära...men måste det överdrivas så jävla mycket?
Folk är i allmänhet "rädda" för sånt som är negativt och dystert.
-"Nej nu ska vi inte deppa ner oss utan nu ska vi istället vara så glada och käcka att vi tillslut kvävs av våra tillslut ansträngda skratt, för vi vågar inte se sanningen och verkligheten i vitögat! Så låt oss istället käckt och glatt vandra genom livet med skygglappar på och i smyg förakta dom som "deppar" och inte kan kväva det genom att vara så fruktansvärt positiva! Låt oss alla ha mottot "Om livet ger dig citroner - gör lemonad av dom istället! "

Förlåt, men jag var tvungen att ösa ur mig lite sarkasm.
Det är inte så att jag inte unnar folk att vara glada och positiva...det är jättebra att vara det. Önskar själv att jag hade om så bara en uns av det.
Men det finns en gräns när det blir för överdrivet...och det är det jag inte klarar av.

För att tänka er in i hur jag upplever det, föreställ er detta:
Ni har varit ute nästan hela natten och kommer hem och är fruktansvärt trötta...eller bakfulla, som dom flesta nog skulle vara.
Det känns som att ni har blivit överkörd av ett ångvält och ni vill bara sova och glömma bort för en stund att ni existerar.
Då, tidigt på morgonen, kommer er partner/kompis/rumskamrat in i rummet, drar upp rullgardinen med en smäll så solen lyser in och gör era just då väldigt känsliga ögon er tillfälligt blind, och skriker i örat på er: "VAKNA! VAKNA!"
Ni sätter er upp, halvt medvetslös och undrar om jorden håller på att gå under eller nåt, och personen i fråga vrålar:
"Upp med dig nu! Det är en underbar, fantastiskt dag ute! Solen skiner, fåglarna kvittrar och livet är underbart! På med joggingkläderna nu så tar vi oss en riktigt uppfriskande morgonrunda ute i det otroligt vackra vädret! Ingen tid att förspilla! Skynda nu! Fånga dagen!!!!"
Skulle ni inte, helt ärligt, vilja slå ihjäl den personen just då?!

Det är så jag upplever människor som är överdrivet käcka, positiva och überhurtiga. Jag orkar inte med såna personer.
Och om just du som läser detta skulle vara just en sån person, så ber jag om ursäkt, men för mig är det faktiskt för mycket.

Om man (som typ jag) har dystra, eller mycket existentiella tankar om typ livet och döden (allra helst döden) så räknas man ofta som negativ, morbid, konstig eller nån som förstör stämningen.
Nej, för allt ska vara så glatt och käckt och positivt hela tiden.
-"Inga såna tankar här inte! Det vill vi inte ha! Nej, bara glatt, glatt glatt! Käckt käckt käckt!"
(Nu blir jag så där sarkastisk igen. Älskar att uttrycka mig med sarkasm.)

Nå, från mig är det inte troligt att det blir mycket sånt. Jag är en väldigt allvarlig, djup och ganska melankolisk person, vars tankar nästan enbart kretsar kring livet och döden...och livet efter döden. Det är bara sån jag är...så som mitt liv har format mig till.

Många förvånas nog av detta (dom som inte känner mig väldigt väl det vill säga, dom personerna vet att jag är sån).
Dom flesta som inte känner mig uppfattar mig kanske som något av en positiv, livsglad "partygirl"...och visst kan jag ha det i mig också, så det är inte helt fel...förutom att jag inte dricker alkohol då.
Men det är en "mask" jag sätter på mig...som jag måste sätta på mig för att kunna umgås med folk och vara social överhuvudtaget.
Men det är inte att vara falsk. Det är att vara sån som situationen kräver just då, det som är passande.
Vi har alla våra masker, på våra egna sätt.
Vi är på ett sätt på jobbet, ett sätt med familjen, ett sätt med vår partner, ett sätt med kompisar, ett sätt när vi är ensamma....och ett sätt med främmande personer. Det är inte falskhet, för vår personlighet lyser ändå igenom alla sätten, fast olika.
Vi behöver alla våra olika sätt i olika situationer med olika människor, det är så vi överlever och klarar oss socialt.
Falskhet...det är något helt annat det.

Men det jag vill att alla ska veta, är att jag kämpar på, på mitt eget sätt...och jag måste få göra det på mitt sätt.
I mångas ögon, kämpar jag inte på tillräckligt "fort"...dom tycker det borde gå snabbare och kan inte förstå varför det går så långsamt, varför det ta sån lååång tiiiid?
Att vara knäckt och nerbruten och utbränd som människa...det är inte att leka med. Det kan kosta personens liv.
Det är en process som är långsam, för det är en människas psyke, känslor och själ det handlar om. Man är väl för fan ingen robot som bara behöver lagas för nåt jävla funktionsfel?! Det brukar gå snabbt.
Att "laga" en människa, att kunna bli "lagad" som människa, är en heeelt annan sak...vilket dom flesta borde fatta!
Blir så jäkla arg, ledsen och frustrerad över folk som inte förstår detta.

Jag är en trasig människa. Mitt liv har trasat sönder mig i strimlor, ätit upp mig och spottat ut mig igen.
Tro mig...det tar tiiiiid att återhämta sig från det...om jag någonsin gör det.
Tråkigt och tragiskt...ja. Men det är så det är.

Ha tålamod med mig bara...det är det enda jag ber er om.

Damn vad mycket jag fick skrivet nu! Det hade jag inte tänkt när jag började skriva detta. Men jag fick ur mig mycket, och det känns bra. =)
Hoppas inte alltför många tar illa upp av vissa saker jag skrivit.
Vill ni skriva nåt, lämna synpunkter på detta jag skrivit eller annat, så får ni gärna göra det, det är välkommet. =)

Kram på er!

       
11 Maj 2011  | Lite allt möjligt | 5 kommentarer
Vad roligt...klart jag kommer följa den. =) Kram!
Skrivet av Angelica Börgesson den 12 Maj 2011 16:31
Hej Kusen, Jag ville bara säga att jag med gjort en blogg. Det är ett work i progress men det vore roligt om du följde min med, är det okej att jag länkar till din från min sida? Kramar.

Webbplats: http://vintersorg.bloggsida.se/
Skrivet av Kusen i mossen den 12 Maj 2011 12:30
Visste det !
Skrivet av Kusen om natten. den 11 Maj 2011 13:14
Tack kära kus! Visst håller jag med dig...positivitet är självklart bra. Men som sagt...det kan bli för mycket ibland. Och jo, vi tänker på samma person där... =) Kram! <3
Skrivet av Angelica Börgesson den 11 Maj 2011 13:13
Hej Kusen Du skriver så bra, du ska kämpa på du ! Håller med dig i mycket, visst man har ju en "mask2 för alla tillfällen så är det ju bara för man är ju olika personer hela tiden. Men lite tycker jag med att för att saker ska ljusna så måste man fan försöka lägga in like käckhet och smil och hurtighet så e det. Vet inte när det var eller vem som sa att om du sitter och ler i typ 2 minuter så kommer du efter en stund att faktist le på riktigt, samma om du skrattar högt så kommer du att göra detta på riktigt om en stund. Något om att serotonin då frigörs vilket är det hormon som får oss att må bra. Detta tror jag på. Jag har provat med det där jävla leendet men om det faktist funkade eller om jag började le för att jag blev lite galen vet jag itne. ps kusen i din text så tänker jag på någon meden där jävla käckheten, vet du vem?
Skrivet av Kusen om natten. den 11 Maj 2011 13:08
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Angelica Börgesson                                             Skaffa en gratis hemsida