Startsidan Blogg Fotoalbum Gästbok
Debatt Topplistor Om mig Logga in
Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<
Mars (2024)
>>


Hemma

Jag har nu varit hemma i drygt 2 veckor men jag vet fortfarande inte riktigt var (eller vem) jag är. Ska ändå försöka "knyta ihop säcken" på något slags sätt...

Min sista heldag i Adelaide och Australien var sista gången jag skrev, onsdag den 4 maj. Jag åt lunch med Aaron och sen gick vi till ett café, det var skönt att prata och skratta ihop. Efteråt fick jag min resväska som han hade tagit hand om min månad på vift och jag gick tillbaka till rummet på Blue Galah för att ta itu med den stora uppgiften att ordna med min packning. Det var krävande men gick oväntat bra, jag slängde så mycket jag kunde och kände mig till slut någorlunda lugn.

På kvällen mötte jag upp Danoz efter att han slutat jobba och vi gick till Chinatown och den koreanska restaurangen vi besökt ungefär en månad tidigare. Återigen fick vi välja och vraka bland köttbitar och grönsaker och grilla vår egen mat. Riktigt riktigt gott. Jag kunde inte låta bli kängurukött trots min tid i Coober Pedy, det är helt enkelt för gott (och nyttigt också har jag förstått). Efter middagen var vi proppmätta men köpte ändå jättegod glass som vi åt medan vi promenerade tillbaka till vandrarhemmet där vi fick kramas hejdå för sista gången på länge.

Torsdag förmiddag körde Aaron mig och all min packning till Adelaide flygplats där det var dags för ännu en hejdåkram. När jag checkade in väskan vägde den otroligt nog 23,1 kg (gränsen var 23). Perfekt packat tyckte killen bakom disken. Han kunde inte veta (men kanske gissa) hur tung min ryggsäck var, som vanligt brydde de sig inte om att väga handbagaget.

Sen började min långa hemresa. "Det blev en ensam lång väg hem", som Kent sjunger. Med betoning på lång. Första rutten Adelaide-Singapore (7 h 40 min) var inga problem, jag hade fönsterplats och två säten för mig själv så jag kunde bre ut mig, äta gott courtesy of Qantas och kolla på filmer. Såg först Conviction som verkligen grep tag i mig (grät floder), sen Due date för andra gången för att få skratta lite och sist såg jag Catfish som höll mig på nålar - lätt den mest engagerande och spännande dokumentär jag sett på länge (kanske någonsin)..

I Singapore hade jag några timmar att slå ihjäl, jag var trött och uttråkad men fick ändå tiden att gå med hjälp av gratis internet och sudoku. Till slut gick jag på planet till London, den allra längsta flygresan. Tyvärr var det inte längre Qantas som höll i trådarna (och inte heller suveräna Singapore Airlines eller lika bra Malaysia Airlines) utan British Airways. Jag satt i mittraden vid gången vilket jag inte kan skylla på BA men i övrigt var det mesta bara sämre helt enkelt. Det var dryga 13 påfrestande timmar men tack och lov lyckades jag på något sätt åtminstone sova bort några av dem. Såg även två filmer, Unstoppable och Another year samt lyssnade på Taylor Swifts senaste album på repeat.

Tidigt fredag morgon var jag framme i London Heathrow och tack vare flygplatsens storlek och den rigorösa säkerhetsnivån kändes inte väntan på sista avgången särskilt lång. Det var konstigt att sitta på ett litet (och gammalt) plan igen. Kändes alltmer overkligt när vi till sist började gå ner för landning och jag såg de bekanta skogarna och sjöarna runt Landvetter. En stund senare fick jag äntligen krama mamma och pappa igen och vi körde hemåt.

Sen dess har jag så gott jag kunnat försökt att landa mentalt och det har både gått och inte gått alls. Jag har sovit och vilat. Gosat med Santo och Zadie. Cyklat till Friskis och promenerat i Slottsskogen (älgkalvarna är verkligen söta!). Börjat leta lägenhet(er). Fastnat i Top Model, The Fashion Show och Hells Kitchen. Löst sudoku. Haft ett spännande och lovande musikermöte. Varit med och firat en kusin. Stannat inne hela dagar men även gett mig ut i världen..

..Alltmer och gång på gång insett vilken enorm omställning det är jag befinner mig i. Det är riktigt krävande och väldigt läskigt. Faktum är att det är svårare än vad man kanske kan tro och vad jag riktigt velat erkänna. Men på något sätt måste det gå. Det kanske kommer ta (ännu mer) tid, eller det kommer det tveklöst att göra känner jag, men till slut kommer jag hitta fotfästet och mig själv och min plats här igen. Det måste gå.

Fram tills dess ska jag göra mitt allra bästa för att ha tålamod med och kärlek till mig själv. Och med detta avslutas min reseskildring. Jag kommer troligen att reflektera mer och tänka tillbaka på min resa här i bloggen igen vid senare tillfällen, när jag fått mer distans till mina månader hemifrån, men tills vidare tackar jag för mig. Stort tack till er som följt mig, tänkt på mig och skickat hälsningar. Jag ser fram emot att träffa er igen och prata mer när jag känner mig redo.

KÄRLEK
23 Maj 2011  | Allt och inget | 0 kommentar
Namn:
E-post:
Webbplats:
Kom ihåg mig?
Din kommentar:
vilken färg har solen: (för att lura spam robotar)




hittabutik.se - 12.000 webbutiker! | ehandelstips.se - allt om ehandel
(c) 2011, nogg.se & Vimbai Chivungu                                             Skaffa en gratis hemsida