Hösten kryper sig på och jag tycker faktiskt om det på sitt sätt. Det doftar svamp och mossa och luften är frisk här ute på landet. Ljuvligt!
Tyvärr händer det så sorgliga grejer runt omkring mig att jag blir alldeles öm i själen. Men man lever och dör. Orättvist bara att vissa människor får leva för kort tid.
Ofattbart.
Jag är inte kristen, men detta ordspråk av Victor Hugo är fint.
"Sorgen är som en frukt. Gud låter den inte växa på grenar som är för svaga att bära den."